rem - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Se även REM.
| Böjningar av rem | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | rem | remmen | remmar | remmarna |
| Genitiv | rems | remmens | remmars | remmarnas |
remmar på en ryggsäck
rem
- smalt band av läder e.d.; platt snöre
Synonymer: band, bindel, bälte, list, remsa, slejf, stropp, träns, remtyg
Sammansättningar: bärrem, drivrem, fläktrem, läderrem, livrem, piskrem, remdrift, remskiva, remtyg, skorem, svångrem
Fraser: ligga som en rem efter marken, lägga på en rem, skära breda remmar ur någons hud
smalt band av läder
- engelska: strap (en)
- finska: hihna (fi), remmi (fi)
- indonesiska: sabuk (id)
- nederländska: riem (nl) m
- polska: rzemień (pl) m, rzemyk m, pas (pl) m, pasek (pl) m
- ryska: ремень (ru)
- tyska: Riemen (de) m
- (maskinteknik) broms (anordning som motverkar rörelse)
Etymologi: Av nederländska rem (”broms”).
Fraser: rem cakram, rem darurat
- (maskinteknik) broms (anordning som motverkar rörelse)
Sammansättningar: remvloeistof