sonson - Wiktionary (original) (raw)
Svenska
[redigera]
Substantiv
[redigera]
| Böjningar av sonson | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | sonson | sonsonen | sonsöner | sonsönerna |
| Genitiv | sonsons | sonsonens | sonsöners | sonsönernas |
- sons son
Hyperonymer: barnbarn
Etymologi: Belagt i språket sedan 1200-talet i Västgötalagen.[1] Som fornsvenska sonar son.
Jämför: dotterdotter, dotterson, sondotter
Översättningar
[redigera]
Översättningar
- bokmål: sønnesønn m
- danska: sønnesøn (da) u
- franska: petit-fils (fr) m
- portugisiska: neto (pt)
- ryska: внук (ru) m
- tyska: Enkel (de) m, Enkelsohn (de) m
Källor
[redigera]