dbo:abstract |
Palatin, někdy také paladin (z lat. comes palatinus, comes palatii) byl původně představený panovnického paláce (majordomus, hofmistr), který měl na starosti provoz dvora a panovníka někdy zastupoval jako soudce apod. Později vysoký šlechtický nebo církevní titul. (cs) A palatine or palatinus (in Latin; plural palatini; cf. derivative spellings below) is a high-level official attached to imperial or royal courts in Europe since Roman times. The term palatinus was first used in Ancient Rome for chamberlains of the Emperor due to their association with the Palatine Hill. The imperial palace guard, after the rise of Constantine I, were also called the Scholae Palatinae for the same reason. In the Early Middle Ages the title became attached to courts beyond the imperial one; one of the highest level of officials in the papal administration were called the judices palatini. Later the Merovingian and Carolingian dynasties had counts palatine, as did the Holy Roman Empire. Related titles were used in Hungary, Poland, Lithuania, the German Empire, and the County of Burgundy, while England, Ireland, and parts of British North America referred to rulers of counties palatine as palatines. (en) Palatin (från latinets palatinus till palatium, palats) var under senantiken vissa av kejsarens hovämbetsmän, både civila och militära. I det Frankiska riket var palatinen ursprungligen högste chef för rättsväsendet. Senare tillsattes där - liksom i det Tyska riket för vissa större områden comes palatines - pfalzgrevar med uppgift att handha den lokala förvaltningen. Därifrån överfördes titeln palatin bland annat till Ungern, där den gavs till rikets högste ämbetsman, kungens ställföreträdare. (sv) |
rdfs:comment |
Palatin, někdy také paladin (z lat. comes palatinus, comes palatii) byl původně představený panovnického paláce (majordomus, hofmistr), který měl na starosti provoz dvora a panovníka někdy zastupoval jako soudce apod. Později vysoký šlechtický nebo církevní titul. (cs) Palatin (från latinets palatinus till palatium, palats) var under senantiken vissa av kejsarens hovämbetsmän, både civila och militära. I det Frankiska riket var palatinen ursprungligen högste chef för rättsväsendet. Senare tillsattes där - liksom i det Tyska riket för vissa större områden comes palatines - pfalzgrevar med uppgift att handha den lokala förvaltningen. Därifrån överfördes titeln palatin bland annat till Ungern, där den gavs till rikets högste ämbetsman, kungens ställföreträdare. (sv) A palatine or palatinus (in Latin; plural palatini; cf. derivative spellings below) is a high-level official attached to imperial or royal courts in Europe since Roman times. The term palatinus was first used in Ancient Rome for chamberlains of the Emperor due to their association with the Palatine Hill. The imperial palace guard, after the rise of Constantine I, were also called the Scholae Palatinae for the same reason. In the Early Middle Ages the title became attached to courts beyond the imperial one; one of the highest level of officials in the papal administration were called the judices palatini. Later the Merovingian and Carolingian dynasties had counts palatine, as did the Holy Roman Empire. Related titles were used in Hungary, Poland, Lithuania, the German Empire, and the County (en) |