min - Wiktionary (original) (raw)

Dansk

Etymologi

Fra oldnordisk minn.

Udtale

Possessive pronominer på dansk
Fælleskøn Intetkøn Flertal
1. pers. sing. min mit mine
2. pers. sing. din, Deres dit, Deres dine, Deres
3. pers. sing. sin, hans, hendes, dens, dets sit, hans, hendes, dens, dets sine, hans, hendes, dens, dets
1. pers. plur. vor, vores vort, vores vore, vores
2. pers. plur. jeres, Deres jeres, Deres jeres, Deres
3. pers. plur. deres deres deres

Possessivt Pronomen (Ejestedord)

min (mit, mine)

  1. Første person ental.

Eksempler

  1. Min kat er bange for hunde.

Oversættelser

Engelsk: my (en) Finsk: minun (fi) Fransk: mon (fr), ma (fr) Færøsk: mín (fo) Islandsk: mín (is) Italiensk: mio (it) Kinesisk: 我的 (zh) Luxembourgsk: mäin (lb) Nederlandsk: mijn (nl) Plattysk: mien (nds) Slovakisk: môj (sk) Slovensk: moj (sl) Spansk: mi (es) Polsk: mój (pl) Portugisisk: meu (pt) Svensk: min (sv) Tjekkisk: můj (cs) Tysk: mein (de)

Kilder

Aserbajdsjansk

Talord

min

  1. tusind

Esperanto

Pronomen

min

  1. mig (akkusativ af mi)

Kurdisk

Etymologi

Fra urkurdisk *emug.

Beslægtet med dansk mig.

Udtale

Personligt pronomen

min (من) objektform af ez

  1. mig, jeg
    ya min, di min
    min, mine

Kilder

Svensk

Etymologi

Possessive pronominer Besat
Ental Flertal
Fælleskøn Intetkøn
Ejer Ental 1. person min mitt mina
2. person din ditt dina
3. person Hankøn hans
Hunkøn hennes
Fælleskøn dess
Intetkøn
Refleksiv sin sitt sina
Flertal 1. person vår vårt våra
2. person er ert era
3. person Alle deras
Refleksiv sin sitt sina

Indoeuropæisk: *mei-no-s -> germansk *mina- -> oldnordisk minn

Udtale

Possessivt Pronomen (Ejestedord)

min (mitt, mina)

  1. Første person ental.

Eksempler

  1. Min katt är rädd för hundar.
    Min kat er bange for hunde.

Substantiv

min fælleskøn

  1. en mine

Bøjning

Bøjning af min Ental Flertal
fælleskøn Ubestemt Bestemt Ubestemt Bestemt
Nominativ min minen miner minerna
Genitiv mins minens miners minernas

Kilder