gryning - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av gryning | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | gryning | gryningen | gryningar | gryningarna |
| Genitiv | grynings | gryningens | gryningars | gryningarnas |
- uttal: ˈgryːˌnɪŋ
- tiden på dygnet då det ljusnar efter natten och solen går upp
Vi var tvungna att gå upp i gryningen.
Synonymer: dagning, dagbräckning, tveljus - (bildligt) början av något
I skapelsens gryning segrade ljuset över mörkret.
Synonymer: begynnelse, framträdande, framväxande, framspirande
Etymologi: Belagt i språket sedan 1502.[1] Som fornsvenska gryning.
Antonymer: skymning
Se även: halvdager, soluppgång
tid då solen går upp
- engelska: dawn (en)
- finska: sarastus (fi)
- franska: aube (fr) f
- isländska: dögun (is) f, birting (is) f, dagrenning (is) f
- italienska: alba (it) f
- katalanska: aurora (ca) f, alba (ca) f
- kikai: 暁, 曉, あーとぅき, あーとぅち
- latin: aurōra (la) f
- litauiska: aušra (lt) f
- nederländska: dageraad (nl) m, morgengloren (nl) n, morgendeemstering (nl) f, morgenschemering (nl) f, ochtendgloren (nl) n, ochtenddeemstering (nl) f, ochtendschemering (nl) f
- nordsamiska: guovssu
- polska: świt (pl) m, świtanie (pl) n, brzask (pl) m
- portugisiska: alvorecer (pt) f, nascer do sol m
- ryska: рассвет (ru)
- turkiska: şafak (tr)
- tyska: Morgendämmerung (de) f, Morgengrauen (de) n, Tagesanbruch (de) m
- ukrainska: світа́нок (uk) m
- ungerska: hajnal (hu), napfelkelte (hu)
början av något