noll - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

noll

  1. talet och siffran 0, vars värde ligger (exakt) över de negativa talen och under de positiva talen på tallinjen, och som generellt (i mer allmän betydelse) betecknar icke-förekomst eller något annat utan (existerande) värde
    I matematiken måste talet noll behandlas med en särskild insikt.
    Talet 0 (noll) är enda talet som varken är positivt eller negativt.
    Hans helhjärtade engagemang värderades tråkigt nog till noll.
    Hon hade noll koll på trafiksituationen.
    Subtraktion av ett och samma tal, exempelvis 5 minus 5, är alltid lika med noll.
    Besläktade ord: nolla, nollte, nollning
    Fraser: spräcka nollan, kamma noll

Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.

Sammansättningar: nollavtal, nollbud, nolledare, nollekvivalens, nollekvivalent, nolleperiod, nollgradig, nollgräns, nollkupongare, nollmeridian, nollnolltalet, nollpunkt, nollresultat, nollskild, nollspant, nollstreck, nollställa, nollställd, nollställe, nollställning, nollsummespel, nolltaxa, nolltaxera, nolltaxerare, nolltid, nolltillväxt, nolltolerans, nollvision, nollårig, nollåring, nollåtta, nolläge, nollösning

Etymologi: Räkneordet finns belagt i svenskan sedan 1716, av latinska nullus (”ingen; värdelös”), av ne ("inte") + ullus ("någon").

talet mellan de negativa och positiva talen

noll

  1. noll, siffran 0