bön - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av bön | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | bön | bönen | böner | bönerna |
| Genitiv | böns | bönens | böners | bönernas |
| Som förled i sammansättningar används bön- eller böne-. |
bön
- bedjande, ödmjuk anhållan eller begäran (om något); även konkretare, om de ord varmed man beder om något
Jag har en bön till dig.
Han lät icke beveka sig af några böner.
Nu är min bön (till dig) att du kommer snart. - (religion) hänvändelse till Gud (helgon, fetisch o. d.)
Sammansättningar: böneutrop, böneutropare
Etymologi: Av fornsvenska bøn, av fornnordiska bón, bœn.
Sammansättningar: bordsbön, bönbok, böndag, bönemöte, bönfalla, bönhjul, bönhus, bönkammare, bönklocka, bönkvarn, morgonbön
Besläktade ord: be, böna, bönligen
hänvändelse till Gud
- arabiska: صَلَاة f (ṣalā)
- belarusiska: малі́тва (be) f (malítva)
- bokmål: bønn (no) m
- bosniska: molitva f
- bulgariska: моли́тва (bg) f (molítva)
- engelska: prayer (en)
- finska: rukous (fi)
- franska: prière (fr) f
- grekiska: προσευχή (el) f (prosefchí)
- hebreiska: תְפִלָּׁה (he) f (t'filá)
- isländska: bæn (is) f
- italienska: preghiera (it) f
- japanska: 祈り
- jiddisch: תּפֿילה f (tfile)
- klassisk grekiska: εὐχή f (eukhḗ)
- makedonska: молитва (mk) f (molitva)
- nederländska: gebed (nl)
- portugisiska: oração (pt) f
- ryska: моли́тва (ru) f (molítva)
- spanska: oración (es) f
- tjeckiska: modlitba (cs) f
- tyska: Gebet (de) n
- ukrainska: моли́тва (uk) f (molýtva)