bokstav - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Böjningar av bokstav Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bokstav bokstaven bokstäver bokstäverna
Genitiv bokstavs bokstavens bokstävers bokstävernas

bokstav

  1. skrivtecken i ett alfabet som (oftast) motsvarar ett språkljud
    Etymologi: Sedan yngre fornsvensk tid (fornsvenska bokstaver), av bok (bok, "längre skrift") och stav (vertikalt streck i en runa).[1]
    Besläktade ord: bokstavera, bokstavering, bokstavlig, bokstavligt, bokstavligen
    Sammansättningar: anfangsbokstav, begynnelsebokstav, bokstavsbarn, bokstavsbeteckning, bokstavsbetyg, bokstavsdiagnos, bokstavsföljd, bokstavskombination, bokstavsordning, bokstavsrim, bokstavsskrift, bokstavstro, bokstavstroende, bokstavstrogen, bokstavstrohet, guldbokstav, initialbokstav, länsbokstav, registreringsbokstav, söndagsbokstav, tryckbokstav, versalbokstav, årsbokstav
    Se även: stava, stavelse

skrivtecken

Böjningar av bokstav Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bokstav bokstaven bokstaver bokstavene
Genitiv bokstavs bokstavens bokstavers bokstavenes

bokstav m

  1. bokstav
    Sammansättningar: bokstavinnlæring, bokstavlæring, bokstavord, bokstavregning, bokstavrett, bokstavrim
    Besläktade ord: bokstavelig, bokstavere
Böjningar av bokstav Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bokstav bokstaven bokstavar bokstavane

bokstav m

  1. bokstav
    Sammansättningar: bokstavord, bokstavrekning, bokstavrett, bokstavrim, bokstavskrift
    Besläktade ord: bokstaveleg, bokstavera, bokstavere, bokstavleg

  2. Nationalencyklopedins ordbok, 27/10-07