finsk - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Böjningar av finsk Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämdsingular Utrum finsk finskare
Neutrum finskt
Bestämdsingular Maskulinum finske finskaste
Alla finska
Plural finska
Predikativt
Singular Utrum finsk finskare finskast
Neutrum finskt
Plural finska
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning (finskt)?

finsk

  1. som i första hand rör, utmärker eller härstammar från Finland (utan att åberopa en språklig dimension)
    Användning: Finska språkinstitutet för mediespråk rekommenderar att använda finsk om du avser någonting som har sitt ursprung i eller berör Finland och som inte har en språklig dimension, och att använda finländsk om det finns en språklig dimension men du inte vill poängtera den.[1]
    Jämför: finländsk
  2. (språkförhållande) finskspråkig; adjektiv till finska språket

Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.

Användning: Ordet används vardagligt om sådant som hänför sig till Finland men inte berör de båda nationalspråken finska och svenska eller de båda språkgruppernas kultur men kan beroende på sammanhang vara adjektivet för det finska språket. Man bör alltså skilja mellan finländska dagstidningar (alla dagstidningar som ges ut i Finland), finska dagstidningar (dagstidningar på finska, oavsett utgivningsort) samt finlandssvenska dagstidningar (dagstidningar på svenska som ges ut i Finland). När vi talar om film gäller samma princip: finsk film är film på finska, medan finländsk film innefattar också de finlandssvenska filmerna. Däremot så går det bra för sig att tala om finska flaggan och finsk industri eftersom det inte är språkrelaterat. Det bör dock påpekas att man i Sverige inte alltid har klart för sig distinktionen mellan "finsk" och "finländsk".

Etymologi: Av fornsvenska finsker. Under början av 1910-talet kände den svenskspråkiga folkgruppen i Finland behov av att på ett adekvat sätt benämna sig själva. Sent på hösten år 1912 segrade språkvetare Rolf Pippings inlämnade förslag i tidningen "Studentbladet" med termen "finlandssvenskar". Härvid uppstod behov av ett särskilt adjektiv för något som utmärker, rör eller härstammar från den finskspråkiga folkgruppen i Finland. På så sätt togs adjektivet "finsk", i sin nya betydelse, i bruk.

Besläktade ord: finne, finska, finskhet, finländsk, finländska, Finland

Översättningar

Böjningar av finsk Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ finsk finsken finskar finskarna
Genitiv finsks finskens finskars finskarnas

finsk r eller m

  1. finländare, finne
    Användning: Maskulin form till finska.
    Antonymer: finska (feminin form)

  2. https://www.mediesprak.fi/finsk-eller-finlandsk

finsk

  1. finsk

finsk

  1. finska, språk som talas i Finland

finsk

  1. finska, språk som talas i Finland