signa - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av signa | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | signa | signas |
| Presens | signar | signas |
| Preteritum | signade | signades |
| Supinum | signat | signats |
| Imperativ | signa | – |
| Particip | ||
| Presens | signande, signandes | |
| Perfekt | signad |
signa
- göra korstecken; helga
Etymologi: Belagt i språket sedan 1000-talet.[1] Av fornsvenska sighna, av latinska signāre, presens aktiv av signō (”jag sätter märke på, jag utmärker, jag sigillerar, jag förseglar”), avledning till signum (”märke, sigill, emblem”), antingen av uritaliska *seknom, av urindoeuropeiska *sek- (”skära”) eller urindoeuropeiska *sekʷ- (”följa”). Jämför danska signe, fornvästnordiska signa, norska signe, fornsaxiska segnon, fornhögtyska seganon (medelhögtyska segenen, segen, tyska segnen), fornengelska segnian (engelska sign), fornfranska segnier, saignier, signer med fler varianter (franska signer). I kyrkligt latin även specifikt i betydelsen "göra korstecken, inviga, välsigna". Besläktat med signum, såg, sektor, sekant, signera.[2][3][4][5][6]
Besläktade ord: signare, signeri, signerska
Sammansättningar: välsigna - (ålderdomligt) välsigna
Etymologi: Samma som 1. - (anglicism, vardagligt) signera
Etymologi: Av engelska sign + -a.
Användning: Ej att förväxlas med segna (som förr även kunde vara en variant till signa).
välsigna