ur - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även úr, ur- och -ur.

ur

1. (ISO 639-1) kod för språket urdu

ur

1. ut från ett avgränsat utrymme
   Trollkarlen drog två kaniner ur hatten

preposition

• bokmål: ut av
• engelska: out of (en), from (en)
• japanska: ～から外へ, ～から (ja)
• latin: ex (la)
• polska: z (pl), ze (pl)
• portugisiska: do (pt), da (pt), de (pt)
• tjeckiska: z (cs), ze (cs) (zevnitř)
• tyska: aus (de)

ur

1. mekanisk klocka; speciellt en bärbar
   Hyponymer: armbandsur, digitalt ur, fickur, fickrova, golvur, gökur, pendelur, radiostyrt ur, solur, väggur, urverk
   Hyperonymer: klocka
2. (meteorologi) (ymnig) nederbörd (regionalt särskilt snöfall, snöglopp) i förening med (stark) blåst (diagonalt fallande nederbörd), även allmännare: oväder, stormande nederbörd; eller kanske snarare skitväder (om nederbörd, jämför urväder)
   Användning: Används sällan självständigt men förekommer i fraser och sammansättningar.
   Fraser: snö och ur, ur och skur
   Sammansättningar: starur, urväder
   Etymologi: Av fornnordiska úr i liknande betydelse, från en urgermanska *ūrą, möjligen kognat med urin, fornengelska ēar (”våg, hav”), från ett äldre urgermanskt ord börjat på w som i urnordiskan fallit bort, jämför fornsvenska stavningensvarianten vur, möjligen kognat med var (sårvätska), fornengelska wær (”sjö”), till en rot hörande vatten.
   Varianter: urr, yr
   Besläktade ord: urra, yra, yrande
3. (runor) benämning av runan ᚢ i den yngre futharken
   1599: Runakenslanes läraspån (rundikten för ᚢ), Johannes Bureus:
   Ur i vaͤstan vaͤdher (ᚢᛦ ᛁ Vᛅᛋᛏᛆᚿ Vᛅᚧᚱ)
   Ur i västanväder
   1600: Granius Vulcanius (rundikten för ᚢ), Nicolaus Granius:
   ŭrvaͤder vaͤrʃt
   urväder värst
   1675: Kort underwijsning om then gambla swea-götha runa-ristning (rundikten för ᚢ), Olof Verelius:
   𝔙𝔯 𝔞ͤ𝔯 𝔴𝔞ͤ𝔯ʃ𝔱𝔞 𝔴𝔞ͤ𝔡𝔢𝔯
   Ur är värsta väder
   1685: Anticluverius (rundikten för ᚢ), Georg Stiernhielm:
   𝔙𝔲𝔯 𝔦 𝔚𝔞ͤʃ𝔱𝔞𝔫𝔴𝔞ͤ𝔡𝔢𝔯 𝔦.𝔢. 𝔘𝔯𝔴𝔞ͤ𝔡𝔢𝔯/𝔬𝔯𝔴𝔦𝔫𝔱𝔢𝔯
   Ur i västanväder, dvs urväder/urwinter
   1776: Runkalender i nya stilen (rundikten för ᚢ), Sven Digelius:
   Ur i uastan uirst (ᚢᚱ ᛁ ᚢᛆᛋᛏᛆᚿ ᚢᛁᚱᛋᛏ) – 16 typigt runbruk
   Ur i västan verst (ᚢᚱ ᛁ ᚢᛅᛋᛏᛆᚿ ᚢᛅᚱᛋᛏ) – korrigerat runbruk
   Etymologi: Av fornnordiska úr i samma betydelse, avseende vädret.
4. (ålderdomligt) arten uroxe (Bos primigenius), ett utdött oxdjur som nuvarande tamboskap härstammar från
   Sammansättningar: uroxe
   Varianter: ure (hane), ura (hona)
   Etymologi: Av fornnordiska úrr i samma betydelse. Kognat med fornengelska ūr samt engelska aurochs, fornhögtyska ūr, ūro, medelhögtyska ūr, ūre, medellågtyska ūr, ūrosse samt tyska auerochse.

mekanisk klocka

• bokmål: ur (no) n
• danska: ur (da)
• engelska: watch (en)
• estniska: kell (et)
• finska: kello (fi)
• franska: montre (fr)
• italienska: orologio (it)
• nederländska: horloge (nl)
• polska: zegar (pl) m
• portugisiska: relógio (pt)
• spanska: reloj (es)
• tjeckiska: hodiny (cs) f pl, hodinky (cs) f pl
• tyska: Uhr (de)

ur

1. så att något frigörs ur infästning eller liknande
   Dra ur antennsladden är du snäll.
2. så att något blir tomt
   Kan du tömma ur badkaret?
   Kocken gröpte först ur två apelsinhalvor.
   Vrid ur disktrasan ordentligt!

Se även [[ur-, ut, från]].

ur n

1. klocka, ur
   Sammansättningar: bornholmerur, digitalur, kukur, lodur, lommeur, standur, stueur, verdensur, vægur, vækkeur
   Användning: Äldre stavningsform (före 1892?) är uhr.

ur

1. (chattspråk) sammandragsförkortning av you och are
2. (chattspråk) förkortning av your

Se även: r, u, urs

ur m

1. uroxe

ur

1. hur