Philosophes (original) (raw)
Die philosophes (französisch parti philosophique) waren zunächst eine Gruppe französischer Intellektueller der Aufklärung. Der Begriff wurde später auch auf Protagonisten der Aufklärung anderer Herkunft ausgedehnt, seine exakte Abgrenzung, auch im Hinblick auf die Abgrenzung zur Gruppe der Philosophen, ist jedoch umstritten.
Property | Value |
---|---|
dbo:abstract | La esprimo filozofa partio, partio de la filozofoj aŭ en franca parti philosophique, aludis ĝenerale en la 18a jarcento, en Francio, al la intelektuloj partianoj de la movado de la Lumoj, male al la partio nomita devota. Le termino filozofio estis en tiu kunteksto uzata larĝasence: ĝi kovras la tutan konaron ĝenerale, same la intelektan spekuladon kiel la sciencon. Tiu «partio» estis neformala koncepto kaj ne korespondis al iu asocio instituciita, nek al politika organizo propre dirita. La intelektuloj ligitaj al tiu partio ne estis ĉiuj en kontakto unu kun aliaj: ekzemple Diderot kaj Voltaire neniam renkontiĝis. (eo) Die philosophes (französisch parti philosophique) waren zunächst eine Gruppe französischer Intellektueller der Aufklärung. Der Begriff wurde später auch auf Protagonisten der Aufklärung anderer Herkunft ausgedehnt, seine exakte Abgrenzung, auch im Hinblick auf die Abgrenzung zur Gruppe der Philosophen, ist jedoch umstritten. (de) Philosophes o parti philosophique ("filósofos" y "partido filosófico" en lengua francesa) eran denominaciones que en la segunda mitad del siglo XVIII se dieron a sí mismos los intelectuales franceses identificados con una posición ilustrada (en francés éclairée, lo relativo a "las luces" -sumires-) que exigía la crítica de toda clase de dogmas y privilegios (considerados como "supersticiones" y reminiscencias "feudales"), todo lo que representara algún obstáculo para la reforma social y la búsqueda del progreso basado en la razón, el libre pensamiento y la tolerancia religiosa. Su posición religiosa no era tanto el ateísmo o el agnosticismo como el deísmo y el panteísmo, siendo indiferentes ante las religiones organizadas. También se les llamaba "enciclopedistas", por su estrecha relación con la aparición de L'Encyclopédie (1751) y Napoleón llamó "ideólogos" a sus últimos representantes, que se solían reunir en la , entre ellos él mismo. Con el estallido de el Terror revolucionario (1793) puede darse por terminada su época, junto con el Ancien Régime: la République n'a pas besoin de savants ("la República no necesita sabios"), se dijo al condenar a la guillotina a Lavoisier en 1794. Y la Ilustración se transformará en Liberalismo. Pocos de los philosophes pueden considerarse realmente filósofos en el sentido de cultivadores de lo que posteriormente se entiende por filosofía; la mayor parte eran literatos, artistas, juristas, políticos, historiadores, economistas o científicos de muy distintas disciplinas que formaban una verdadera "República de las Letras" por encima de las fronteras nacionales y practicaban un libre intercambio de libros e ideas. Aunque la mayor parte eran varones, también había mujeres (Émilie du Châtelet, traductora al francés de los Principia de Newton, fue la maestra de Voltaire). A semejanza de sus modelos entre los filósofos de la Antigüedad, pretendían dedicarse a resolver los problemas del mundo real. Escribían de toda clase de asuntos y para un amplio público que esperaba con ansiedad sus últimas novedades, a pesar de la presión de la censura política y religiosa, utilizando toda clase de medios a su alcance. Así Jean-Jacques Rousseau escribió textos políticos, pedagógicos, crítica literaria, novela, ópera y su propia autobiografía. En 1784 Immanuel Kant resumió el programa de los philosophes en el lema latino sapere aude ("atrévete a saber" -ten el valor de pensar por ti mismo-), definiendo la Ilustración (Aufklärung) como "salida del hombre de su autoculpable minoría de edad". Voltaire (Dictionnaire philosophique, 1764) tomó como objetivo principal de su crítica el fanatismo religioso, pues "una vez que ha corrompido una mente, la enfermedad es casi incurable... el único remedio para esa epidemia es el espíritu filosófico". Confiaban en que la expansión del conocimiento impulsaría la reforma en todos los aspectos de la vida (desde el comercio de granos hasta el sistema penal). La principal pretensión era obtener la libertad intelectual: libertad de usar la propia razón y publicar los resultados , los primeros entre los derechos naturales que estarían en la base del progreso. * Montesquieu. * Voltaire. * Rousseau. * Condorcet, a quien Voltaire llamó "filósofo universal". (es) Le « parti philosophique » désignait globalement au XVIIIe siècle, en France, les intellectuels partisans du mouvement des Lumières, par opposition au « parti dévot », catholique, et au jansénisme. (fr) The philosophes (French for 'philosophers') were the intellectuals of the 18th-century Enlightenment. Few were primarily philosophers; rather, philosophes were public intellectuals who applied reason to the study of many areas of learning, including philosophy, history, science, politics, economics, and social issues. They had a critical eye and looked for weaknesses and failures that needed improvement. They promoted a "republic of letters" that crossed national boundaries and allowed intellectuals to freely exchange books and ideas. Most philosophes were men, but some were women. They strongly endorsed progress and tolerance, and distrusted organized religion (most were deists) and feudal institutions. Many contributed to Diderot's Encyclopédie. They faded away after the French Revolution reached a violent stage in 1793. (en) フィロゾーフ (philosophe) は、フランス語で「哲学者」を意味する言葉であるが、特に18世紀の啓蒙時代において、啓蒙思想の担い手であった知識人を指す。実際に哲学者であった者は少なく、哲学のみならず、歴史、科学、政治、経済、社会問題などの多くの領域において、理性を主張して公的な活動をおこなった知識人たちがフィロゾーフと称された。彼らは、批判的な観点から、改善が必要な弱点や欠陥を探した。フィロゾーフたちは、「 (République des Lettres)」と称して、国境を越えて活動し、知識人たちの間で、自由に書籍なり、思想が交換される状態を目指した。フィロゾーフは、大部分が男性であったが、一部には女性もいた。 彼らは、進歩と寛容を強力に支持して、に信を置かず、ほとんどが理神論者であり、封建制にも信を置いていなかった。彼らの多くは、ドゥニ・ディドロの『百科全書』に寄稿していた。フランス革命が暴力的段階に入った1793年以降になると、彼らの影響力は薄れていった。 (ja) Upplysningsfilosoferna, på många språk ofta benämnda med franskans philosophes (filosoferna) eller parti philosophique (den filosofiska gruppen), var de intellektuella som deltog i Upplysningen som rörelse på 1700-talet. Beteckningen philosophe avsåg från början personer verksamma i Frankrike. Senare har det franska ordet för upplysningsfilosof även använts på företrädare för upplysningen oavsett nationalitet. Dessa filosofer blev från cirka 1740 en allt starkare kraft. Upplysningsfilosoferna var offentliga intellektuella som försökte tillämpa rationellt tänkande inom en hel mängd områden såsom filosofi, historia, naturvetenskap, politik, ekonomi och samhälle. Få av dem var egentligen filosofer i modern mening; de stora namnen inom upplysningstidens filosofi är andra. Upplysningsfilosoferna kan snarare karaktäriseras som debattörer och provokatörer vilka kritiskt granskade det mesta i sin tids samhälle, inklusive styrelseskick, kyrka och rättsväsende. Till de ursprungliga upplysningsfilosoferna hör kretsen kring Diderots uppslagsverk Encyclopédie. Denna encyclopedies definition av en filosof kom därför att stämma väl överens med deras ideal. Artikeln i ämnet skrevs av (1676-1756) och var ursprungligen en anonymt publicerad pamflett kallad Le Philosophe (1743). Texten betonade upplysningens syn på filosofin som världsligt, inte metafysiskt inriktad. Filosofen skulle vara kvick, välformulerad, fördomsfri och smakfull. Den ideale filosofen var en materialistisk fritänkare som synade allting i det kritiska förnuftets ljus, vilket sågs som en befriande motvikt till övertro och vidskeplighet. Till upplysningsfilosoferna hör exempelvis Montesquieu, Diderot, La Mettrie, , Buffon, Rousseau (även om han delvis förespråkade ting som skiljer sig från upplysningens huvudfåra) och Voltaire. De misstrodde organiserad religion, särskilt den katolska kyrkan, liksom den rådande feodala ordningen. Genom brevväxling utgjorde tidens intellektuella med sina politiska, religionsskeptiska och kulturkritiska intressen en "", eller , vilken överskred nationsgränser och tillät ett fritt utbyte av idéer. I brevrepubliken kunde även kvinnor ta del, som till exempel Louise d'Épinay vilken ingick i kretsen kring Diderot eller Émilie du Châtelet som översatte och förklarade Newton på franska. Även salongerna var en arena dit kvinnor hade tillträde och kunde spela viktiga roller, såsom salongsvärdinnorna Marie Thérèse Geoffrin och Julie de Lespinasse. De franska upplysningsfilosoferna hade även en mäktig bundsförvant i Madame de Pompadour. Mary Wollstonecraft var en av de främsta upplysningsfilosofierna.[källa behövs] Det som förankrar henne i upplysningen är förnuftstron, utvecklingsoptimismen, betydelsen av kunskap och den radikala civilisationskritiken. Wollstonecraft var kritisk till bland annat Rousseaus kvinnosyn. De franska upplysningsfilosoferna var ofta deister eller på annat sätt odogmatiskt kristna. Ateister fanns bland dem, men var en liten grupp. Voltaire, med sitt kända slagord om att krossa den skändliga kyrkan, uppmanade ändå sina anställda på sitt gods att gå i mässan och anställde också en kaplan på godset; det torde ha varit primärt kyrkans maktställning han ville åt. Genom upplysningsfilosoferna blev filosof och filosofi politiskt laddade ord på franska. I den egenskapen återfinns ordet ibland i titlar till litterära verk från 1700-talet, såsom de anonymt utgivna libertinska romanerna Thérèse philosophe (1748) och Filosofin i sängkammaren (1795). Den första tillskrivs markis d'Argens, den andra markis de Sade. När franska revolutionen utbröt 1789 var de flesta av de ursprungliga upplysningsfilosoferna redan döda. Sedan revolutionen 1793 nått ett våldsamt skede bleknade parti philosophique bort. En stor del av upplysningsfilosoferna var inriktade på att praktiskt lösa existerande problem. Kunskap skulle leda till nytta. Somligt slog väl ut, och Benjamin Franklins många praktiskt tillämpliga uppfinningar såsom åskledare kan tjäna som exempel på det. Annat var orealistiska konstruktioner från filosofernas skrivbord men som sådana visar de ändå på upplysningsfilosofernas och deras läsares tro på förnuftet och framsteget. (sv) Parti philosophique („partia filozofów”) liberalno-materialistyczna oświeceniowa fakcja na dworze francuskim w XVIII wieku, opozycyjna wobec „dewotów” (parti devot - Maria Leszczyńska, Emmanuel de Vignerot du Plessis). „Filozofowie” wyznawali deizm i sprzeciwiali się pozycji kościoła katolickiego. Frakcji filozoficznej przewodziła madame de Pompadour, protektorka takich filozofów jak Voltaire i Diderot. Walka stronnictw rozpoczęła się po przybyciu madame de Pompadour na dwór (1745), a zwłaszcza w latach pięćdziesiątych gdy powstawała Wielka Encyklopedia Francuska. Spośród polityków do partii należeli René Louis de Voyer de Paulmy d’Argenson i Henri Léonard Jean Baptiste Bertin. (pl) |
dbo:wikiPageExternalLink | https://web.archive.org/web/20180705130138/http:/richard-hooker.com/sites/worldcultures/ENLIGHT/PHIL.HTM |
dbo:wikiPageID | 429049 (xsd:integer) |
dbo:wikiPageLength | 7274 (xsd:nonNegativeInteger) |
dbo:wikiPageRevisionID | 1110238871 (xsd:integer) |
dbo:wikiPageWikiLink | dbr:Baron_d'Holbach dbr:Baruch_Spinoza dbr:Benjamin_Franklin dbr:David_Hume dbr:Deism dbr:Denis_Diderot dbr:Horace_Walpole dbr:Peter_Gay dbr:Republic_of_Letters dbr:Voltaire dbr:Saint_Petersburg dbr:Natural_law dbr:Claude_Adrien_Helvétius dbr:Encyclopédie dbr:François_de_La_Rochefoucauld_(writer) dbr:French_Revolution dbr:Gabriel_Bonnot_de_Mably dbr:Thomas_Hobbes dbr:Cesare_Beccaria dbr:Adam_Smith dbr:Francesco_Mario_Pagano dbc:Philosophes dbr:Grain_trade dbr:Reason dbr:Henri_de_Saint-Simon dbr:Jean-Jacques_Rousseau dbr:Jean_le_Rond_d'Alembert dbc:Philosophical_schools_and_traditions dbr:Charles_Fourier dbr:John_Locke dbr:Idea_of_Progress dbr:Marquis_de_Condorcet dbr:Philadelphia dbr:Feudalism dbr:Immanuel_Kant dbr:Intellectual dbr:Niccolò_Machiavelli dbr:Organized_religion dbr:Philosopher dbr:Sapere_aude dbr:Charles_Montesquieu dbr:The_Enlightenment |
dbp:wikiPageUsesTemplate | dbt:French_Revolution_navbox dbt:Distinguish dbt:ISBN dbt:Italic_title dbt:Linktext dbt:Reflist dbt:Short_description dbt:Age_of_Enlightenment dbt:Lang_for |
dcterms:subject | dbc:Philosophes dbc:Philosophical_schools_and_traditions |
gold:hypernym | dbr:Intellectuals |
rdf:type | owl:Thing dbo:Person yago:CausalAgent100007347 yago:Intellectual109621545 yago:LivingThing100004258 yago:Object100002684 yago:Organism100004475 yago:Person100007846 yago:Philosopher110423589 yago:PhysicalEntity100001930 yago:YagoLegalActor yago:YagoLegalActorGeo yago:Scholar110557854 yago:Whole100003553 yago:WikicatEnlightenmentPhilosophers yago:WikicatPeopleOfTheAgeOfEnlightenment |
rdfs:comment | Die philosophes (französisch parti philosophique) waren zunächst eine Gruppe französischer Intellektueller der Aufklärung. Der Begriff wurde später auch auf Protagonisten der Aufklärung anderer Herkunft ausgedehnt, seine exakte Abgrenzung, auch im Hinblick auf die Abgrenzung zur Gruppe der Philosophen, ist jedoch umstritten. (de) Le « parti philosophique » désignait globalement au XVIIIe siècle, en France, les intellectuels partisans du mouvement des Lumières, par opposition au « parti dévot », catholique, et au jansénisme. (fr) フィロゾーフ (philosophe) は、フランス語で「哲学者」を意味する言葉であるが、特に18世紀の啓蒙時代において、啓蒙思想の担い手であった知識人を指す。実際に哲学者であった者は少なく、哲学のみならず、歴史、科学、政治、経済、社会問題などの多くの領域において、理性を主張して公的な活動をおこなった知識人たちがフィロゾーフと称された。彼らは、批判的な観点から、改善が必要な弱点や欠陥を探した。フィロゾーフたちは、「 (République des Lettres)」と称して、国境を越えて活動し、知識人たちの間で、自由に書籍なり、思想が交換される状態を目指した。フィロゾーフは、大部分が男性であったが、一部には女性もいた。 彼らは、進歩と寛容を強力に支持して、に信を置かず、ほとんどが理神論者であり、封建制にも信を置いていなかった。彼らの多くは、ドゥニ・ディドロの『百科全書』に寄稿していた。フランス革命が暴力的段階に入った1793年以降になると、彼らの影響力は薄れていった。 (ja) Parti philosophique („partia filozofów”) liberalno-materialistyczna oświeceniowa fakcja na dworze francuskim w XVIII wieku, opozycyjna wobec „dewotów” (parti devot - Maria Leszczyńska, Emmanuel de Vignerot du Plessis). „Filozofowie” wyznawali deizm i sprzeciwiali się pozycji kościoła katolickiego. Frakcji filozoficznej przewodziła madame de Pompadour, protektorka takich filozofów jak Voltaire i Diderot. Walka stronnictw rozpoczęła się po przybyciu madame de Pompadour na dwór (1745), a zwłaszcza w latach pięćdziesiątych gdy powstawała Wielka Encyklopedia Francuska. Spośród polityków do partii należeli René Louis de Voyer de Paulmy d’Argenson i Henri Léonard Jean Baptiste Bertin. (pl) La esprimo filozofa partio, partio de la filozofoj aŭ en franca parti philosophique, aludis ĝenerale en la 18a jarcento, en Francio, al la intelektuloj partianoj de la movado de la Lumoj, male al la partio nomita devota. Le termino filozofio estis en tiu kunteksto uzata larĝasence: ĝi kovras la tutan konaron ĝenerale, same la intelektan spekuladon kiel la sciencon. (eo) Philosophes o parti philosophique ("filósofos" y "partido filosófico" en lengua francesa) eran denominaciones que en la segunda mitad del siglo XVIII se dieron a sí mismos los intelectuales franceses identificados con una posición ilustrada (en francés éclairée, lo relativo a "las luces" -sumires-) que exigía la crítica de toda clase de dogmas y privilegios (considerados como "supersticiones" y reminiscencias "feudales"), todo lo que representara algún obstáculo para la reforma social y la búsqueda del progreso basado en la razón, el libre pensamiento y la tolerancia religiosa. Su posición religiosa no era tanto el ateísmo o el agnosticismo como el deísmo y el panteísmo, siendo indiferentes ante las religiones organizadas. También se les llamaba "enciclopedistas", por su estrecha relación (es) The philosophes (French for 'philosophers') were the intellectuals of the 18th-century Enlightenment. Few were primarily philosophers; rather, philosophes were public intellectuals who applied reason to the study of many areas of learning, including philosophy, history, science, politics, economics, and social issues. They had a critical eye and looked for weaknesses and failures that needed improvement. They promoted a "republic of letters" that crossed national boundaries and allowed intellectuals to freely exchange books and ideas. Most philosophes were men, but some were women. (en) Upplysningsfilosoferna, på många språk ofta benämnda med franskans philosophes (filosoferna) eller parti philosophique (den filosofiska gruppen), var de intellektuella som deltog i Upplysningen som rörelse på 1700-talet. Beteckningen philosophe avsåg från början personer verksamma i Frankrike. Senare har det franska ordet för upplysningsfilosof även använts på företrädare för upplysningen oavsett nationalitet. Dessa filosofer blev från cirka 1740 en allt starkare kraft. (sv) |
rdfs:label | Philosophes (en) Philosophes (de) Filozofa partio (eo) Philosophes (es) Parti philosophique (fr) フィロゾーフ (ja) Parti philosophique (pl) Upplysningsfilosoferna (sv) |
owl:differentFrom | dbr:Philosophy |
owl:sameAs | freebase:Philosophes yago-res:Philosophes wikidata:Philosophes dbpedia-de:Philosophes dbpedia-eo:Philosophes dbpedia-es:Philosophes dbpedia-fr:Philosophes dbpedia-ja:Philosophes dbpedia-no:Philosophes dbpedia-pl:Philosophes dbpedia-sv:Philosophes dbpedia-tr:Philosophes https://global.dbpedia.org/id/dwBW |
prov:wasDerivedFrom | wikipedia-en:Philosophes?oldid=1110238871&ns=0 |
foaf:isPrimaryTopicOf | wikipedia-en:Philosophes |
is dbo:wikiPageRedirects of | dbr:Philosophe dbr:French_Philosophism dbr:Philosophism |
is dbo:wikiPageWikiLink of | dbr:Precursors_to_anarchism dbr:Enlightenment_in_Spain dbr:Memoirs_Illustrating_the_History_of_Jacobinism dbr:Paris_in_the_18th_century dbr:Belief dbr:All_That_Is_Solid_Melts_into_Air dbr:Joseph_Aurèle_de_Bossi dbr:Journal_de_Trévoux dbr:René_Nicolas_Charles_Augustin_de_Maupeou dbr:Republic_of_Letters dbr:Cécile_(novel) dbr:Vasile_Pogor dbr:Voltaire dbr:De_Natura_Deorum dbr:Early_modern_period dbr:Index_of_philosophy_articles_(I–Q) dbr:Individualism dbr:Jacob_Vernet dbr:Jacques-Nicolas_Bellin dbr:Letters_to_a_Philosophical_Unbeliever dbr:Constitution_of_3_May_1791 dbr:Sophie_d'Houdetot dbr:1775–1795_in_Western_fashion dbr:18th-century_French_literature dbr:Cicero dbr:Class_conflict dbr:Encyclopédie dbr:François-Jean_de_la_Barre dbr:Freedom_of_speech dbr:Gardens_of_Versailles dbr:Georg_Wilhelm_Friedrich_Hegel dbr:Philosophe dbr:André_Chénier dbr:Anne_Robert_Jacques_Turgot dbr:Louis-Marie_Stanislas_Fréron dbr:Louis_de_Bonald dbr:Madame_de_Pompadour dbr:Simon-Nicholas_Henri_Linguet dbr:Stéphanie_Félicité,_comtesse_de_Genlis dbr:Étienne_François,_duc_de_Choiseul dbr:Francophile dbr:Hameau_de_la_Reine dbr:José_Marchena_Ruiz_de_Cueto dbr:Parterre_(theater_audience) dbr:The_Guardian_of_Education dbr:Cesare_Beccaria dbr:Age_of_Enlightenment dbr:Das_Judenthum_in_der_Musik dbr:William_Godwin dbr:A_Vindication_of_the_Rights_of_Men dbr:American_Enlightenment dbr:Amélie_Suard dbr:Essay_on_the_Life_of_Seneca dbr:Edmé-François_Mallet dbr:Historian dbr:Historiography dbr:History_of_Europe dbr:History_of_Western_civilization dbr:History_of_liberalism dbr:History_of_socialism dbr:History_of_the_Great_Wall_of_China dbr:Joseph_Omer_Joly_de_Fleury dbr:French_Philosophism dbr:Russian_Enlightenment dbr:Salon_(gathering) dbr:Preliminary_Discourse_to_the_Encyclopedia_of_Diderot dbr:The_Prince dbr:Guillaume-Chrétien_de_Lamoignon_de_Malesherbes dbr:Historical_revision_of_the_Inquisition dbr:History_of_France dbr:History_of_Spain dbr:J._Hector_St._John_de_Crèvecœur dbr:Jean-Baptiste-Antoine_Suard dbr:Jean-Paul_Marat dbr:Jean_de_La_Fontaine dbr:Jeanne_Quinault dbr:Arthur_O'Connor_(United_Irishman) dbr:Jean-Baptiste_Descamps dbr:Jean-Philippe_Rameau dbr:Marie_Thérèse_Rodet_Geoffrin dbr:Pope_Clement_XIII dbr:Humanitas dbr:Kingdom_of_France dbr:Natural_Supernaturalism dbr:Christian_mythology dbr:Writers_in_Paris dbr:Nicolas-Sylvestre_Bergier dbr:Louis-René_de_Caradeuc_de_La_Chalotais dbr:Romanticism_in_science dbr:Sophie_Volland dbr:Élie_Catherine_Fréron dbr:Society_of_the_Friends_of_the_Blacks dbr:Opticks dbr:Science_in_the_Age_of_Enlightenment dbr:Étienne-Gabriel_Morelly dbr:War_of_Anti-Christ_with_the_Church_and_Christian_Civilization dbr:Thérèse_the_Philosopher dbr:Suppression_of_the_Society_of_Jesus dbr:Philosophism |
is foaf:primaryTopic of | wikipedia-en:Philosophes |