krank - Wiktionary (original) (raw)

Algemein Gesjreve Limburgs

[bewirk]

krank (Nederlands: ziek)

Verbuging

kranke m/v/p, kranker, krankste

krank /kr̥áŋ̊k/

  1. zich in 'nen toestandj bevinje wobie me liefelik neet gans tegooj wirk (gezag van luuj en bieëster)
  2. (euverdrechtelik) ónakseptabel slech
    Det ganse fieës waas krank g'organizeerdj; dao kós te nannieks te drinke kriege.

Aafbraeking

Aafleijinge

Antoniem

Verwantje wäörd

Zagswies

inkelvaad mieëvaad predikatief
mannelik vrouwelik ónziejig geslechtelik ónziejig
radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison radikaal liaison
positief sjrif kranke kranken kranke krank kranke krank krank
IPA /kr̥áŋ̊kə/ /kr̥áŋ̊kən/ /kr̥áŋ̊kə/ /kr̥áŋ̊k/ /kr̥áŋg/ /kr̥áŋ̊kə/ /kr̥áŋ̊k/ /kr̥áŋg/ /kr̥áŋ̊k/ /kr̥áŋg/
kómparatief sjrif krankere krankeren kranker kranker kranker kranker krankert
IPA /kr̥áŋ̊kərə/ /kr̥áŋ̊kərən/ /kr̥áŋ̊kər/ /kr̥áŋ̊kər/ /kr̥áŋ̊kər/ /kr̥áŋ̊kər/ /kr̥áŋ̊kər̥t/ /kr̥áŋ̊kərd/
superlatief sjrif krankste kranksten krankste krankste krankste krankste krankste
IPA /kr̥áŋ̊kstə/ /kr̥áŋ̊kstən/ /kr̥áŋ̊kstə/ /kr̥áŋ̊kstə/ /kr̥áŋ̊kstə/ /kr̥áŋ̊kstə/ /kr̥áŋ̊kstə/
partitief sjrif kranks
IPA /kr̥áŋ̊ks/ /kr̥áŋgz/
inkelvaad mieëvaad
flexieadverbiaal (positief) sjrif (wie) kranks (toe) (wie) krank (geer)
IPA /wì: kr̥áŋ̊ks tú:/ /wì: kr̥áŋ̊k ʝ̊é:r/
flexieadverbiaal (kómparatief) sjrif (wie) krankers (toe) (wie) krankertj (geer)
IPA /wì: kr̥áŋ̊kər̥s tú:/ /wì: kr̥áŋ̊kər̥c ʝ̊é:r/

[1]

Fins: sairas Frans: malade(fr:) Grieks (nuuj): αδιάθετος(el:) Ingels: ill(en:), sick(en:) Nederlandjs: ziek Pools: chory(pl:) Pruus: krank Russisch: больной(ru:) Spaans: enfermo, morboso Tagalog: may-sakit(tl:) Viëtnamees: ốm(vi:) Zweeds: sjuk

krank /kr̥áŋ̊k/

  1. (neet-lemma) op 'n [↑] meneer

Aafbraeking

adverbiaal
radikaal liaison
positief sjrif krank
IPA /kr̥áŋ̊k/ /kr̥áŋg/
kómparatief sjrif kranker
IPA /kr̥áŋ̊kər/
superlatief sjrif krankste
IPA /kr̥áŋ̊kstə/