ära - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Faktakoll: Är ordet verkligen räknebart? Se diskussion. | ||||
|---|---|---|---|---|
| Böjningar av ära | Singular | Plural | ||
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | ära | äran | äror | ärorna |
| Genitiv | äras | ärans | ärors | ärornas |
ära
- heder, berömmelse, stolthet
Ärans och hjältarnas språk - vad Esaias Tegnér kallade svenska språket.
2018 (5 okt): Bo Kaspers Orkester i Nästan unplugged: ”Då vi spelar är det som att leka med en boll” (Svenska Yle):
Slutsålda turnéer avlöser varandra och i augusti i år förärades de en av de största ärorna för svenska artister, en helkväll på Skansen i Allsångsscenen är din.
Antonymer: vanära
Etymologi: Belagt i språket sedan 1200-talet.[1] Av fornsvenska ǣra, av medellågtyska ere, av urgermanska *aizō.
Sammansättningar: ärelös, äreport, ärevördig, ärofull, ärorik
Fraser: har den äran
heder, berömmelse, stolthet
- arabiska: مَجْد (ar) m (majd)
- belarusiska: сла́ва f (sláva)
- danska: ære (da) u
- engelska: glory (en)
- finska: kunnia (fi), kunnia (fi) pl
- franska: gloire (fr) f, honneur (fr) m
- frisiska: eare
- italienska: gloria (it) f, onore (it) m
- japanska: 光栄 (ja) (kouei)
- polska: sława (pl) f
- portugisiska: glória (pt) f
- ryska: слава (ru) f
- spanska: honra (es) f, honor (es) m, gloria (es) f
- tjeckiska: sláva (cs) f
- tyska: Ehre (de) f
- ukrainska: сла́ва (uk) f (sláva)
| Böjningar av ära | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | ära | äras |
| Presens | ärar | äras |
| Preteritum | ärade | ärades |
| Supinum | ärat | ärats |
| Imperativ | ära | – |
| Particip | ||
| Presens | ärande, ärandes | |
| Perfekt | ärad |
ära
- hedra, gratulera, berömma
äras den, som äras bör
ärade gäster, mina damer och herrar, vi har samlats här idag för att...
Fraser: ära den som äras bör
ära n (1) f (2)
- uttal: æːrɐ
ära