melankoli - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

melankoli

1. svår nedstämdhet (utan uppenbar orsak); svårmod, tungsinne; tungsinthet, sorgbundenhet
2. (försvagad betydelse) svårmodig (och ibland lustblandad) sinnesstämning

Etymologi: I svenskan sedan 1557. Via latinska melancholia av grekiska μελαγχολία (melancholia), av μέλας, (melas, "svart"), och χολή, (chole, "galla"); genom det senare besläktat med kolera, kolerisk.

Besläktade ord: melankoliker, melankolisk

sinnestillstånd

• bokmål: melankoli u
• danska: melankoli (da) m
• engelska: melancholy (en), melancholia (en)
• esperanto: melankolio
• franska: mélancolie (fr) f
• grekiska: μελαγχολία (el) f (melankholía)
• ido: melankolio (io)
• isländska: þunglyndi (is) n
• japanska: 憂鬱 (ja) (ゆううつ, yuuutsu)
• katalanska: malenconia (ca) f, melangia (ca) f, melancolia (ca) f
• litauiska: liūdesys (lt)
• nederländska: melancholie (nl)
• nynorska: melankoli m, tungsinn, svartsyn
• polska: melancholia (pl)
• portugisiska: melancolia (pt) f
• ryska: меланхо́лия (ru) f
• spanska: melancolía (es) f
• turkiska: melankoli (tr)
• tyska: Melancholie (de) f, Schwermut (de) f

melankoli

1. melankoli
   Synonymer: tungsinn, svartsyn
   Besläktade ord: melankolsk, melankoliker

melankoli

1. melankoli
   Besläktade ord: melankolsk, melankoliker

melankoli

1. melankoli
   Synonymer: tungsinn, svartsyn
   Besläktade ord: melankolsk, melankolikar