skada - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även skåda.

skada

1. fel på något eller något som gått sönder eller blivit förstört (som orsakats vid ett särskilt tillfälle)
   Det krockade tåget fick såpass grova skador att det tvingades skrotas.
   Jag har en medfödd skada i knät.
   Etymologi: Av fornsvenska skadha.
   Hyponymer: arbetsskada, benskada, bitskada, förslitningsskada, hjärnskada, krigsskada, kroppsskada, krosskada, maskinskada, personskada, sakskada, skallskada, skogsskada, skottskada, tandskada, trafikskada, vårdskada, yrkesskada
   Sammansättningar: skadeanmälan, skadebekymmer, skadebenägen, skadebesiktning, skadebringande, skadechef, skadedjur, skadedrabbad, skadeeffekt, skadeersättning, skadefrekvens, skadefri, skadefrånvaro, skadeförebyggande, skadeförsäkra, skadeförsäkring, skadeglad, skadeglädje, skadegörande, skadegörare, skadegörelse, skadehelvete, skadeinsekt, skadekänning, skadelista, skaderapport, skadereglerare, skadereglering, skaderisk, skadeskjuta, skadeskjutning, skadeslös, skadeslöshet, skadestånd, skadeskjuten, skadeuppehåll, skadeverkan, skadeverkning

Översättningar

• bokmål: skade (no) m
• danska: skade (da)
• engelska: (om varelse) injury (en); (om föremål) damage (en), scathe (en)
• finska: vahinko (fi), vaurio (fi) (om föremål), vamma (fi) (om varelse)
• franska: blessure (fr) f, lésion (fr) f (om varelse), dommage (fr) m, dégât (fr) m (om föremål)
• isländska: skaði m, mein (is) n
• italienska: male (it) m (om varelse), danno (it) m (om föremål)
• japanska: (animatum) 怪我 (ja) (けが (ja), kega), 傷 (ja) (きず (ja), kizu); 害 (ja) (がい (ja), gai), 損害 (ja) (そんがい, songai); (inanimatum) 破損 (ja) (はそん, hason)
• koreanska: 부상 (ko), 손상 (ko)
• nederländska: (om varelser) verwonding (nl); (om föremål) schade (nl)
• portugisiska: dano (pt) m
• ryska: рана (ru) f (om varelse); порча (ru) f (om föremål)
• spanska: daño (es)
• turkiska: (om föremål) hasar (tr), (om varelser)yara (tr)
• tyska: (om föremål) Schaden (de) m, (om varelser)Verletzung (de) f

skada

1. (transitivt) göra eller orsaka skada (på någon eller något)
   Var rädd om föremålen, om du har skadat något så är du skyldig att ersätta det!
2. (reflexivt: skada sig) få en skada
   Hon skadade sig när hon ramlade.(om föremål)

Sammansättningar: brännskada, frätskada, krigsskada, köldskada, skadedjur, skadegörelse, skottskada

orsaka skada

• bokmål: skade (no)
• danska: skade (da)
• engelska: (om djur) hurt (en), injure (en), wound (en); (om föremål) damage (en)
• finska: vahingoittaa (fi)
• franska: blesser (fr) (om djur), endommager (fr) (om föremål), abîmer (fr)
• isländska: skaða
• italienska: far male (om djur eller personer), ferire (it) (om djur eller personer), danneggiare (it) (om föremål)
• japanska: (animatum) 怪我する (けがする, kegasuru); 害する (ja) (がいする, gaisuru), 損害する (そんがいする, songaisuru); (inanimatum) 破損する (はそんする, hasonsuru)
• nederländska: (om djur) verwonden (nl), bezeren (nl); (om föremål) beschadigen (nl)
• portugisiska: machucar (pt), danificar (pt)
• spanska: dañar (es)
• turkiska: (om föremål) hasar vermek, (om varelser) yaralamak (tr)
• tyska: (om föremål) beschädigen (de), schaden (de); (om varelser) schädigen (de)