land - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även Land och länd.

land

1. (politik) politiskt begränsat område (definierat utifrån vem som har makten över det); nation, stat; även när man inte menar själva nationen utan bara landområdet
   Det är ofta svårt för de olika ländernas ledare att samsas.
   Sammansättningar: arabland, fiendeland, grannland, i-land, jordbruksland, landsdel, landsfader, landsförräderi, landshövding, landskap, landslag, landsting, u-land, utland, utvecklingsland
   Jämför: nation, stat, nationalstat, rike
   Hyponymer: Appendix:Länder och nationaliteter/Svenska, Kategori:Svenska/Länder
2. odlingslott; stycke mark som lämpar sig för att brukas eller odlas
   I år tänker jag plantera morötter i landet.
   Synonymer: trädgårdsland
3. glesbefolkat område; område med låg befolkningstäthet (motsats till stad)
   Varje sommar åkte de ut på landet.
   Sammansättningar: lantbrevbärare, lanthandel
   Synonymer: vischa, landsbygd, glesbygd
   Antonymer: stad
   Besläktade ord: lantis, lantlig
4. (naturgeografi) all jordsyta förutom vatten; fastland (motsats till hav)
   Land i sikte!
   Sammansättningar: (land...) landhöjning, landremsa, landstiga
   Sammansättningar: (...land) högland, inland, lågland, slättland
5. (främst i sammansättningar) främst obebyggd mark, terräng

Sammansättningar: (land...) landsbygd, landstäckande, landsväg

Sammansättningar: (lant...) lantadel, lantarbetare, lantbefolkning, lantbrevbärare, lantbruk, lantbrukare, lantegendom, lantluft, lantras, lantställe

Varianter: -land, -länning, -länsk, -länska

Besläktade ord: landa, landning

Etymologi: Av fornsvenska land, av urgermanska *landą, ytterst av urindoeuropeiska *lendʰ- (”land, hed”).

Diverse: Stavning ändras från "land" till "lant" i en del sammansättningar och besläktade ord.

politiskt begränsat område; stat

• arabiska: بَلَد (ar) (balad) formellt m. dialekt f., بِلَاد (bilād) pl. eller dialekt sg. f., دَوْلَة (ar) f (dawla, dōla), أَرْض (ar) f (ʾarḍ)
• bokmål: land (no) n
• bosniska: zemlja f
• danska: land (da) n
• engelska: country (en), land (en)
• esperanto: lando (eo)
• estniska: maa (et)
• finsk romani: them
• finska: maa (fi)
• franska: pays (fr) m
• hebreiska: אֶרֶץ (he) f ('éretz)
• italienska: paese (it)
• japanska: 国 (ja) (くに (ja), kuni)
• kinesiska: 國家/国家 (zh) (guó)
• kurdiska: welat (ku)
• malajiska: negara (ms)
• nynorska: land n
• polska: kraj (pl), państwo (pl)
• portugisiska: país (pt)
• ryska: страна (ru)
• spanska: país (es) m
• tjeckiska: země (cs)
• tyska: Land (de) n
• ungerska: ország (hu)

land n

1. land; nation
2. land; landsbygd
3. land; odlingslott
4. land; fastland

land n

1. land; nation
2. land; landsbygd
3. land; (större) uppodlat område
4. land; fastland
5. land; obebyggd mark, terräng
   Sammansättningar: højland

land

1. böjningsform av lande

land

• uttal: lænd

1. land; nation
2. land; landsbygd
3. mark
4. jordbruksmark
   Sammansättningar: borderland, farmland, grassland, highland, homeland, inland, island, landfill, landform, landholder, landlady, landless, landlord, landowner, landscape, landslide, landward, lowland, mainland, marshland, midland, moorland, no man's land, overland, scrubland, upland, wetland, woodland

land

1. landa
2. landstiga
3. landsätta
4. ro hem

land n

1. land
   Etymologi: Av fornnordiska land.
   Grammatik: Bfsg. landæt, ofpl. land.

land n

1. land
   Etymologi: Av urgermanska *landą, ytterst av urindoeuropeiska *lendʰ- (”land, hed”).

land n

1. land
   Man skall a lande liua som ther ær sidhir.
   Man skall på landet leva som där är sed.
   Etymologi: Av fornnordiska land, av urgermanska landom, ytterst av urindoeuropeiska *lendh- (”land, hed”).

land n

1. land; stat
2. land; fast mark
3. land, egendom; privat mark

Etymologi: Av fornnordiska land, av urgermanska *landą, ytterst av urindoeuropeiska *lendʰ- (”land, hed”).

land n

• uttal: ⓘ

1. land [](//sv.wiktionary.org/wiki/Wiktionary:Mallar/%3F "Vilken av de svenska betydelserna avses med "land"?")
   Etymologi: Av urgermanska *landą, ytterst av urindoeuropeiska *lendʰ- (”land, hed”).

land

1. böjningsform av landen

land n

1. land
   Etymologi: Av fornnordiska land, av urgermanska *landą, ytterst av urindoeuropeiska *lendʰ- (”land, hed”).

land n

1. land; nation
2. land; landsbygd
3. land; odlingslott
4. land; fastland

Etymologi: Av fornnordiska land, av urgermanska *landą, ytterst av urindoeuropeiska *lendʰ- (”land, hed”).

land n

1. land
   Etymologi: Av fornnordiska land, av urgermanska *landą, ytterst av urindoeuropeiska *lendʰ- (”land, hed”).