ljud - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Böjningar av ljud Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ljud ljudet ljud ljuden
Genitiv ljuds ljudets ljuds ljudens

ljud

  1. (fysik) vågrörelser i exempelvis luft som människor och många andra djur med hörsel kan uppfatta med sina öron eller andra sinnen.
    Jag lyssnade efter ljud i natten.
    Etymologi: Av fornsvenska liūþ.
    Besläktade ord: ljudlig, ljuda, ljudskap
    Sammansättningar: biljud, hasljud, högljudd, infraljud, ljudbild, ljudbok, ljuddesign, ljudinspelning, ljudkort, ljudlandskap, ljudstark, ljudstyrka, ljudvolym, oljud, omljud, språkljud, ultraljud, välljud, överljuds-

Översättningar

ljud

  1. böjningsform av ljuda