sno - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
sno
- (orsamål) snö
| Böjningar av sno | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | sno | snos |
| Presens | snor | snos |
| Preteritum | snodde | snoddes |
| Supinum | snott | snotts |
| Imperativ | sno | – |
| Particip | ||
| Presens | snoende, snoendes | |
| Perfekt | snodd |
sno
- (även reflexivt: sno sig) vira flera trådar runt varandra för att få en kraftigare snodd
Synonymer: vira, tvinna, linda
Han drog upp täcket som snott sig kring benen.
Fraser: (partikelverb) sno ihop - (vardagligt) stjäla, knycka, snatta
Vanliga konstruktioner: sno ngt (från ngn); sno ngn på ngt
Fraser: (partikelverb:) sno åt sig - (vardagligt, reflexivt: sno sig) skynda sig
Synonymer: flänga, jäkta
Sno dig, annars missar du din chans.
Fraser: (partikelverb) sno sig på
Fraser: (partikelverb) sno omkring, sno på
Fraser: arbeta och sno; sno som en tätting
vira trådar runt varandra
stjäla, knycka, snatta
- bokmål: rappe, stjele (no), sno
- engelska: pinch (en), filch (en), nick (en), steal (en)
- finska: pölliä (fi), nyysiä (fi), pihistää (fi)
- nederländska: jatten (nl), gappen (nl)
- polska: zwinąć (pl), zwędzić, buchnąć (pl), ukraść (pl)
- tyska: stehlen (de), mopsen (de), klauen (de), stibitzen (de)
skynda sig
- bokmål: (reflexivt) skynde (no)
- engelska: hurry up (en)
- nederländska: zich haasten, opschieten (nl)
- polska: zwijać się (pl), uwijać się
- tyska: (reflexivt) beeilen (de)