spegel - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

spegel och vas

spegel

1. reflekterande yta, vanligen av glas med försilvrat bakstycke
   Barnet studerade noga sitt ansikte i spegeln.
   Etymologi: Belagt i språket sedan 1400-talet.[1] Som fornsvenska speghil, av medellågtyska spegel, av latinska speculum.[2]
   Besläktade ord: spegla, spegling
   Sammansättningar: backspegel, badrumsspegel, spegelbild, spegelblank, spegellös, spegelreflex, vattenspegel, vidvinkelspegel
   Se även tesaurus: Optik, Synsinne, Tillbakadrivning, Glatthet, Utplattning, Förnyelse

Översättningar

• armeniska: հայելի (hy) (hayeli)
• azerbajdzjanska: güzgü (az)
• basjkiriska: көҙгө (köðgö)
• belarusiska: люстэ́рка (be) n
• bokmål: speil (no) n
• bosniska: ogledalo
• cheyenne: amȯhóomȧhtsestȯtse
• danska: spejl (da) n
• engelska: mirror (en)
• esperanto: spegulo (eo)
• estniska: peegel (et)
• finska: peili (fi)
• franska: miroir (fr)
• färöiska: spegil m
• gagauziska: ayna
• grekiska: καθρέφτης (el) m (kathréftis)
• indonesiska: cermin (id)
• isländska: spegill (is) m
• italienska: specchio (it)
• jakutiska: сиэркилэ (sierkile)
• karakalpakiska: ayna
• karatjajbalkariska: кюзгю (küzgü)
• katalanska: mirall (ca), espill (ca)
• kirgiziska: күзгү (ky) (küzgü)
• krimtatariska: küzgü
• kroatiska: ogledalo n
• kumykiska: гюзгю
• latin: speculum (la) n
• limburgiska: spegel (li)
• mauritisk kreol: mirwar
• nederländska: spiegel (nl)
• nynorska: spegel
• polska: lustro (pl)
• portugisiska: espelho (pt) m
• ryska: зеркало (ru)
• slovakiska: zrkadlo n
• slovenska: ogledalo (sl) n
• spanska: espejo (es) m
• surinamesiska: spikri
• svensk romani: glinda
• tatariska: көзге (tt) (közge)
• tjeckiska: zrcadlo (cs) n
• tjuvasjiska: тӗкӗр
• turkiska: ayna (tr)
• tyska: Spiegel (de) m, Spieglein n
• ukrainska: дзе́ркало (uk) n
• uzbekiska: koʻzgu (uz)

spegel n

1. spegel

spegel

1. spegel

2. ↑ Svensk ordbok: "spegel"

3. ↑ Svenska Akademiens ordbok: "spegel"