tyst - Wiktionary (original) (raw)
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av tyst | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||
| Obestämdsingular | Utrum | tyst | tystare | |
| Neutrum | tyst | |||
| Bestämdsingular | Maskulinum | tyste | tystaste | |
| Alla | tysta | |||
| Plural | tysta | |||
| Predikativt | ||||
| Singular | Utrum | tyst | tystare | tystast |
| Neutrum | tyst | |||
| Plural | tysta | |||
| Kompareras alternativt med mer och mest. | ||||
| Adverbavledning | tyst |
tyst
- nästan eller helt ljudlös; som endast ger svaga ljud ifrån sig
Synonymer: dövlin (orsamål) - som bevarar en hemlighet; som inte säger något om visst ämne
Etymologi: Belagt i språket sedan 1320-1350, som fornsvenska thyster.[1] Nordiskt ord av dunkelt ursprung; besläktat med danska tyst. Se även fornsvenska thagna.
Besläktade ord: tysta, tysthet, tystna, tystnad
Sammansättningar: dödstyst, knäpptyst, tystlåten
Fraser: tyst som en mus
| Böjningar av tyst | |
|---|---|
| Positiv | tyst |
| Komparativ | tystare |
| Superlativ | tystast |
tyst
- avledning till adjektivet tyst; på ett nästan eller helt ljudlöst sätt
Man kan inte skrika tyst.
Etymologi: Av adjektivet tyst och suffixet -t. Orden är dock homonymer eftersom det redan slutar på t.
tyst!
- uppmaning att inte ge några ljud ifrån sig
Se även: håll tyst
Översättningar