gud - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även Gud.

gud u

1. (religion) övernaturligt, högre, styrande väsen
   Etymologi: Av yngre fornsvenska gudh, av äldre fornsvenska guþ (guþ/gudh), av yngre runsvenska ᚵᚢᚦ (guþ/gudh), av äldre runsvenska ᚴᚢᚦ (guþ/gudh),[1] av urnordiska ᚷᚢᛞ (gud), ᚷᚢᚦ (guþ/guð),[2] av urgermanska *gudą, av urindoeuropeiska *ǵʰutós. Jämför fornvästnordiska guð.
   Sammansättningar: asagud, avgud, dödsgud, familjegud, gudbarn, guddotter, gudfar, gudmor, gudson, gudabild, gudagrann, gudalik, gudalära, gudanamn, gudasaga, gudason, gudastod, gudavärld, gudfruktig, gudlös, gudsföraktande, gudsförgäten, gudsförnekare, gudsförnekelse, gudstjänst, gudstro, halvgud, havsgud, hednagud, husgud, krigsgud, kärleksgud, regngud, sexgud, skapargud, skogsgud, solgud, trädgud, vanagud, vädergud
   Besläktade ord: avguda, gubevars, gudinna, gudom, gudomlig, gudomlighet, gudskelov, guda-, gunås, guvet
   Fraser: gudars skymning, i gudarnas knän, syn för gudar

Översättningar

• amhariska: አምላክ (ʾämlak)
• arabiska: إِلَٰه (ar) m (ʾilāh)
• armeniska: աստված (hy) (astvats)
• baskiska: jainko
• belarusiska: бог m (boh)
• bokmål: gud (no) m
• danska: gud (da) u
• engelska: god (en)
• esperanto: dio (eo)
• estniska: jumal (et)
• finska: jumala (fi)
• fornnordiska: guþ, guð, ᚴᚢᚦ, ᚵᚢᚦ
• fornsvenska: guþ, gudh
• franska: dieu (fr) m
• georgiska: ღმერთი (ka), უფალი
• grekiska: θεός (el) m
• grönländska: guuti
• hebreiska: אֵל (he) m (el)
• italienska: dio (it) m
• japanska: 神 (ja) (かみ (ja), kami)
• jiddisch: גאָט m (got)
• katalanska: déu (ca) m
• kurdiska: îlah (ku)
• latin: deus (la) m
• lettiska: dievs (lv) m
• litauiska: dievas (lt) m
• luhya: were
• mongoliska: бурхан (mn) (burhan)
• nynorska: gud m
• occitanska: dieu (oc) m
• polska: bóg (pl) m
• portugisiska: deus (pt) m
• ryska: бог (ru) m
• serbiska: bog
• slovakiska: boh (sk) m
• slovenska: bog (sl)
• spanska: dios (es) m
• swahili: mungu (sw)
• tjeckiska: bůh (cs) m
• tjuvasjiska: турӑ (tură)
• turkiska: tanrı (tr)
• tyska: Gott (de) m
• ungerska: isten (hu)
• urnordiska: ᚷᚢᛞ, ᚷᚢᚦ

gud

1. uttrycker förvåning, lättnad eller beundran
   2001: Det Gud inte såg, Helena von Zweigbergk:
   Gud, vad jag hatade henne i det ögonblicket.
   2019: Jag hade så mycket, Trude Marstein (översatt av Lotta Eklund):
   »Åh, gud så tjusigt«, säger Elise.
   Sammansättningar: herregud

gud m

1. (religion) gud
   Sammansättningar: gudfar, gudmor, gudshus, gudstjeneste, gudstro, halvgud, værgud
   Besläktade ord: guddom, gudinne

gud u

1. (religion) gud
   Användning: När ordet används såsom egennamn i monoteistiska religioner, används vanligen versalt G.
   Besläktade ord: gudinde
   Sammansättningar: afgud, gudbarn, gudbenådet, gudbevares, guddatter, guddom, guddommelig, guddommeliggøre, guddommeliggørelse, gudebarn, gudebillede, gudedrik, gudegave, gudehov, gudelig, gudelære, Gudenå, gudesagn, gudeskøn, gudetro, gudfader, gudfar, gudfrygtig, gudgiven, gudhengiven, Gudhjem, gudhjælpemig, gudløs, gudmoder, gudmor, gudsbegreb, gudsbespottelig, gudsbespottelse, gudsbespotter, gudsbevidsthed, gudsbevis, gudsdom, gudsdyrkelse, gudsforgåen, gudsforgående, gudsforgåenhed, gudsforgået, gudsforhold, gudsforladt, gudsfrygt, gudsjammerlig, gudskabt, gudskelov, gudsrige, gudstjeneste, gudstjenestelig, gudstjenstlig, gudsvelsignelse, gudsvelsignet, gudsøn, gudvelbehagelig, halvgud, herregud, vejrgud

2. ↑ Svensk ordbok: "gud", läst 2020-12-26

3. ↑ https://journals.pan.pl/Content/96381/mainfile.pdf?handler=pdf