ren - Wiktionary (original) (raw)

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även Ren.

ren

1. fri från oönskade ämnen och partiklar
   Antonymer: smutsig, skitig, förorenad
2. ej utblandad
   Antonymer: utblandad, utspädd
3. (religiöst) fri från ondska eller synd
4. (sport) om spelare som är omarkerad, ej bevakad av spelare ur motståndarlaget

Antonymer: oren

Besläktade ord: rena, renlig, renlighet

Sammansättningar: stilren

Fraser: rena rama

fri från oönskade ämnen

• belarusiska: чысты
• bokmål: rein (no), ren
• danska: ren (da)
• engelska: clean (en)
• esperanto: pura
• finska: puhdas (fi)
• franska: propre (fr)
• frisiska: skjin
• italienska: pulito (it), puro (it)
• japanska: 綺麗な (ja) (きれいな, kirei na)
• polska: czysty (pl)
• ryska: чистый (ru) (tjístyj)
• spanska: limpio (es)
• tyska: sauber (de), rein (de)
• ukrainska: чи́стий

ej utblandad

• bokmål: rein (no), ren
• engelska: pure (en)
• franska: pur (fr)
• italienska: puro (it)
• japanska: 純粋な (ja) (じゅんすいな, junsui na)
• ryska: чистый (ru) (tjístyj)
• tyska: rein (de), pur (de)

ren

1. (finlandssvenska, ålderdomligt eller högtidligt i Sverige) variant av redan; även skrivet re'n
   Alla fåglar kommit re’n, vårens glada gäster. Vilken fröjd i solen sken, vilka sångarfester!

ren (hjortdjur)

ren

1. en art (Rangifer tarandus) inom däggdjursfamiljen hjortdjur (Cervidae); individ av arten ren
   Se även: härk, vaja, sarv
   Sammansättningar: fjällren, renbenling, renbete, renbeteslag, renblomma, renbroms, rendrift, reneskimå, renfeta, renfett, renfiol, renfluga, renflyttning, renfäll, rengård, rengårde, renhandel, renhandlare, renhjord, renhorn, renhud, renhund, renhärk, renkalv, renko, renkött, renlav, renmjölk, renmärke, renpost, renpäsk, renrajd, renräkning, rensadel, renskiljning, renskinn, renskjuts, renskälla, renskötare, renskötsel, rensläde, renspann, renspår, renstam, renstyng, rentiden, renvall, renvandring, rentjur, renägare
2. (oftast i sammansättningar) smalare markremsa vid väg, åker e.d.
   1905–1907: Den praktiske landtbrukaren. Populär rådgifvare i jordbruk och husdjurskötsel. 1–6 (Stockholm), Johan Fredrik Hallenborg:
   De öppna dikenas renar äro ofta ett tillhåll för ogräs, skadesvampar och skadeinsekter.
   Sammansättningar: dikesren, renmärke, vägren, åkerren

en art inom däggdjursfamiljen hjortdjur

• belarusiska: паўночны алень m
• bokmål: reinsdyr (no) n, rein (no) m
• bretonska: karv-erc'h (br) m
• danska: ren (da), rensdyr (da)
• engelska:
  • brittisk engelska: reindeer (en)
  • amerikansk engelska: caribou (en)
• esperanto: boaco (eo), rangifero (eo)
• finska: poro (fi)
• franska: renne (fr) m
• frisiska: rendier n
• grönländska: tuttu
• italienska: renna (it) f
• japanska: トナカイ (ja) (tonakai)
• katalanska: ren (ca) m
• lulesamiska: räjnna, boatsoj
• meänkieli: poro
• nederländska: rendier (nl) n
• nordsamiska: boazu (ovild), goddi (vild)
• polska: renifer (pl) m
• portugisiska: rena (pt) f
• ryska: северный олень (ru) m
• slovakiska: sob m
• spanska: reno (es)
• tjeckiska: sob (cs) m
• tyska: Ren (de) n, Rentier (de) n
• ukrainska: північний олень m

smalare markremsa vid vägkant

• tyska: Rain (de) m

ren m

1. (däggdjur) ren
   Etymologi: Av franska renne.

ren m

1. njure