Symphony No. 9 (Beethoven) (original) (raw)

About DBpedia

La Simfonia núm. 9 en re menor, op. 125, és la darrera simfonia de Ludwig van Beethoven, estrenada el 7 de maig del 1824. És una de les obres més transcendentals i, en alguns fragments també més popular, de la història de la música. El seu últim moviment, que incorpora una part de l'Ode an die Freude (Cant de joia) de Friedrich von Schiller, va ser molt innovador per l'època i va marcar un canvi decisiu en el món simfònic. És una música que s'ha convertit en un símbol de la llibertat i de la germanor entre els pobles i, des de 1986, és l'himne de la Unió Europea (UE).

thumbnail

Property Value
dbo:abstract La Simfonia núm. 9 en re menor, op. 125, és la darrera simfonia de Ludwig van Beethoven, estrenada el 7 de maig del 1824. És una de les obres més transcendentals i, en alguns fragments també més popular, de la història de la música. El seu últim moviment, que incorpora una part de l'Ode an die Freude (Cant de joia) de Friedrich von Schiller, va ser molt innovador per l'època i va marcar un canvi decisiu en el món simfònic. És una música que s'ha convertit en un símbol de la llibertat i de la germanor entre els pobles i, des de 1986, és l'himne de la Unió Europea (UE). (ca) السيمفونية التاسعة لبيتهوفن في سلم ري الصغير تصنيف Op. 125، (والتي تعرف أيضاً باسم السيمفونية الكورالية Choral) هي آخر سيمفونية كاملة للمؤلف الموسيقار لودفيج فان بيتهوفن، والتي أنهاها عام 1824. تعدّ واحدة من أشهر أعمال الموسيقى الكلاسيكية الغربية. بالنسبة للنقاد تعدّ السيمفونية أعظم أعمال بيتهوفين، ويعدّها البعض أعظم قطعة موسيقية كتبت على الإطلاق. كانت السيمفونية أول مثال على استخدام مؤلف كبير لأصوات المغنين في عمل سيمفوني (وبالتالي وصف الكورالية). تنشد الكلمات خلال الجزء الأخير عبر أربع مغنين سولو وجوقة، أُخذت الكلمات من نشيد الفرح الذي كتبه الشاعر الألماني فريدريش شيلر عام 1785 وراجعها عام 1803، مع بعض الإضافات التي وضعها بيتهوفين. (ar) Symfonie č. 9 d moll, Op. 125 „S Ódou na radost“, je poslední dokončená symfonie německého hudebního skladatele Ludwiga van Beethovena (1824). Autor zde v poslední, čtvrté větě použil sborový zpěv jakožto nový prvek, který je v symfoniích zcela neobvyklý. Jako text této části využil báseň svého přítele Friedricha Schillera Óda na radost z roku 1785 (přepracováno 1803). Zpívaná část a současně nejznámější motiv této skladby se stala roku 1985 hymnou Evropského společenství (dnes Evropská unie), viz hymna Evropské unie. (cs) Η 9η Συμφωνία σε Ρε ελάσσονα, Op. 125 (γερμανικά: 9. Sinfonie in d-Moll op. 125), γνωστή και ως Χορωδιακή, είναι συμφωνία, αποτελούμενη από τέσσερα μέρη, του Λούντβιχ βαν Μπετόβεν, γραμμένη το 1824. Είναι η τελευταία ολοκληρωμένη συμφωνία του συνθέτη. Η εν λόγω συμφωνία είναι ένα από τα γνωστότερα μουσικά κομμάτια, που γράφτηκαν ποτέ. Μερικοί κριτικοί θεωρούν αυτό το έργο ως το σπουδαιότερο του Μπετόβεν, ενώ πολλοί πιστεύουν ότι είναι ό,τι σπουδαιότερο έχει γραφεί στη δυτική μουσική. Ήταν η πρώτη συμφωνία, στην οποία υπήρξαν χορωδιακά μέρη (εξ ου και το Χορωδιακή Συμφωνία). Η χορωδία εισέρχεται στο τελευταίο μέρος της Συμφωνίας, και περιέχει στίχους από το ποίημα Ωδή στη Χαρά, του Φρίντριχ Σίλερ, που γράφτηκε το 1785 και αναθεωρήθηκε το 1803. Σήμερα θεωρείται μία από τις πιο πολυεκτελεσμένες συμφωνίες στον κόσμο. Το 2001, χειρόγραφα του Μπετόβεν από τη Συμφωνία, που τα κατείχε η Staatsbibliothek zu Berlin, προστέθηκαν στην Memory of the World Programme της UNESCO, και έγινε το πρώτο μουσικό κομμάτι που έλαβε τέτοια τιμή. (el) Die 9. Sinfonie in d-Moll op. 125, uraufgeführt 1824, ist die letzte vollendete Sinfonie des Komponisten Ludwig van Beethoven. Im Finalsatz der Sinfonie werden zusätzlich zum Orchester auch Gesangssolisten und ein gemischter Chor eingesetzt. Als Text wählte Beethoven das Gedicht An die Freude von Friedrich Schiller. Als erste sogenannte Sinfoniekantate stellt das Werk eine Zäsur in der Musikgeschichte dar und beeinflusste folgende Generationen von Komponisten. Mit einer typischen Aufführungsdauer von ca. 70 Minuten sprengt die Sinfonie deutlich die damals üblichen Dimensionen und bereitete so den Boden für die zum Teil abendfüllenden Sinfonien der Romantik (Bruckner, Mahler). Heute ist „Beethovens Neunte“ weltweit eines der populärsten Werke der klassischen Musik. 1972 wurde das Hauptthema des letzten Satzes vom Europarat zu seiner Hymne erklärt und 1985 von der Europäischen Gemeinschaft als offizielle Europahymne angenommen. In der Begründung heißt es, „sie versinnbildliche die Werte, die alle teilen, sowie die Einheit in der Vielfalt“. Das in der Staatsbibliothek zu Berlin befindliche Autograph wurde in das Weltdokumentenerbe der UNESCO aufgenommen. (de) La 9-a simfonio en D-minoro op. 125 estas la lasta finfarita simfonio de la komponisto Ludwig van Beethoven. Ĝi prezentas cezuron en la muzikhistorio kaj influis la postsekvajn generaciojn de muzikistoj. Samtempe ĝi markas kulminon de la simfoniaro kaj estas nun tutmonde unu el la plej popularaj verkoj de klasika muziko. Unuafoje en sukcesa simfonio la verko postulas en la finalmovimento krome kantsoloiston kaj miksitan ĥoron. Kiel teksto Beethoven elektis la odon An die Freude de Friedrich Schiller. En 1972 oni oficiale destinis la ĉeftemon de la lasta movimento kiel eŭropa himno, kaj en 1985 Eŭropa Komunumo akceptis ĝin kiel sian oficialan himnon. Ĝi argumentis: Ĝi simbolas la valorojn, kiujn ĉiuj konsentas, samkiel la unuecon en la varieco. La memskribaĵo troviĝas en la Ŝtata Biblioteko je Berlino, kaj Unesko enprenis ĝin la 4-an de septembro 2001 en la Memoron de la Mondo. (eo) Bederatzigarren sinfonia (alemanez: 9. Sinfonie) edo Korala Ludwig van Beethoven musikari eta musikagileak idatzi zuen azken sinfonia da. Sinfoniak lau mugimendutan banatu ohi dira, baina Beethovenen Bederatzigarren Sinfonia honek bost ditu. "Sinfonia Korala" ere deritzo, bere azken mugimenduagatik. Musikari alemaniarrak, 1824. urtean amaitu zuen idazten. Azken mugimenduko kantuak (Alaitasunaren oda) Friedrich Schiller olerkari ospetsuak idatzitako olerki batean du bere jatorria. 1986. urtean, Europar Batasunaren ereserki aukeratu zuten. Miguel Rios espainiar abeslariak kantu horren bertsio ospetsu bat egin zuen. (eu) La Symphonie no 9, op. 125, de Ludwig van Beethoven, est une symphonie chorale en ré mineur en quatre mouvements pour grand orchestre, solos et chœur mixte. Elle a été composée de la fin de l'année 1822 à février 1824, et créée à Vienne le 7 mai 1824 en hommage au roi Frédéric-Guillaume III de Prusse. Son final (25 minutes environ) est à lui-seul aussi long que la totalité de la Huitième symphonie ; il introduit des sections chantées sur l'Ode à la joie (Ode an die Freude) de Friedrich von Schiller. Cette œuvre monumentale, en laquelle Richard Wagner voyait « la dernière des symphonies », marqua un tournant décisif dans ce style musical et est souvent considérée comme un chef-d'œuvre du répertoire occidental, et comme l'une des plus grandes symphonies et œuvres musicales de tous les temps. (fr) La Sinfonía n.º 9 en re menor, op. 125, conocida también como «Coral», es la última sinfonía completa del compositor alemán Ludwig van Beethoven. Es una de las obras más trascendentales, importantes y populares de la música y el arte. Su último movimiento es un final coral sorprendentemente inusual en su época que se ha convertido en símbolo de la libertad. Desde 1985 es el himno de la Unión Europea (UE), en una versión adaptada por Herbert von Karajan.​ En 2001, la partitura original de la sinfonía se inscribió en el Registro de la Memoria del Mundo de la Unesco, donde forma parte, junto con otros sobresalientes monumentos, de la herencia espiritual de la humanidad.​ (es) Simfoni No. 9 dalam tangga nada D minor adalah simfoni terakhir Ludwig van Beethoven, yang selesai digubah pada tahun 1824. Simfoni sepanjang 75 menit ini berisi bagian dari ode "An die Freude" (bahasa Inggris: Ode to Joy) karya Friedrich Schiller, sebagai teks yang dinyanyikan para dan paduan suara pada gerakan terakhir. Karya ini merupakan contoh pertama dari seorang komponis besar yang menggunakan suara manusia pada tingkat yang sama dengan instrumen-instrumen dalam sebuah simfoni. Simfoni ini mungkin merupakan karya musik klasik yang paling terkenal, dan dianggap sebagai salah satu mahakarya Beethoven yang terhebat, digubah ketika dia tuli sepenuhnya. Simfoni ini memainkan peranan kebudayaan yang penting dalam lingkungan modern. Sebuah versi yang telah diadaptasi digunakan sebagai lagu kebangsaan Uni Eropa. Para pelajar dalam demonstrasi Tiananmen pada tahun 1989 menyiarkan simfoni ini melalui pengeras suara sebagai pernyataan melawan tirani. Sebuah pertunjukan yang terkenal yang dilakukan oleh Leonard Bernstein pada 25 Desember 1989 merayakan jatuhnya Tembok Berlin. Kata Freude ("kegembiraan") digantikan dengan kata Freiheit ("kebebasan") dalam versi tersebut. (in) The Symphony No. 9 in D minor, Op. 125, is a choral symphony, the final complete symphony by Ludwig van Beethoven, composed between 1822 and 1824. It was first performed in Vienna on 7 May 1824. The symphony is regarded by many critics and musicologists as Beethoven's greatest work and one of the supreme achievements in the history of music. One of the best-known works in common practice music, it stands as one of the most frequently performed symphonies in the world. The Ninth was the first example of a major composer using voices in a symphony. The final (4th) movement of the symphony features four vocal soloists and a chorus. The text was adapted from the "Ode to Joy", a poem written by Friedrich Schiller in 1785 and revised in 1803, with additional text written by Beethoven. In 2001, Beethoven's original, hand-written manuscript of the score, held by the Berlin State Library, was added to the Memory of the World Programme Heritage list established by the United Nations, becoming the first musical score so designated. (en) 《교향곡 9번 라단조, 작품 번호 125》는 1824년에 루트비히 반 베토벤이 작곡한 아홉 번째 교향곡이자 마지막 교향곡이다. 베토벤이 청력을 완전히 상실한 상태에서 쓴 작품으로, 이 음악은 노래와 합창을 수반한 교향곡이다. 베토벤 자신이 부제를 붙이진 않았지만, 통칭하여 《합창》이나 《합창 교향곡》으로 불리는 경우도 많은 이 작품은, 해가 바뀔 때마다 세계의 많은 도시에서 듣게 되는 행사음악으로 정형화되었다. 그러나 그런 성격을 떠나 이 작품은 거인 베토벤이 그의 철학과 음악사상을 최고의 음악으로 표상하려 했던 그의 마지막 걸작이란 의미를 지니고 있다. 제4악장은 독창 및 합창과 함께 연주되고, 가사는 실러의 시 "환희에 붙임"(독일어: An die Freude)이 사용되며, 그 주제는 "환희의 송가"(영어: Ode to Joy)로 사랑받고 있다. 원곡의 가사는 독일어이지만, 세계의 많은 언어로 번역되어 있으며, 그 가사로 노래되는 경우도 있다. 유럽 평의회에서는 유럽 전체를 기리는 공식 상징가(유럽가)로, 유럽 연합(EU)에서는 연합의 통일성을 상징하는 것으로 각각 채택하고 있고, 이외에도 코소보 공화국의 잠정 국가 및 옛 로디지아의 국가로 제정되기도 하였다. 베를린 국립 도서관 소장의 자필 악보 자료는 2001년에 국제연합교육과학 문화기구(유네스코)의 세계 기록 유산 목록에 등록되었다. 초연 및 초판 판각에 사용된 필사 악보가 2003년에 소더비 경매에 올랐을 때에는 3,300,000달러 (약 4251505500원)에 낙찰되었으며, "인류 최고의 예술작품"이라고 소개되기도 했다. (ko) 交響曲第9番 ニ短調 作品125(こうきょうきょくだい9ばん ニたんちょう さくひん125、ドイツ語: Sinfonie Nr. 9 d-moll op. 125)は、ルートヴィヒ・ヴァン・ベートーヴェンが1824年に作曲した独唱と合唱を伴う交響曲。ベートーヴェンの9番目にして最後の交響曲である。 ベートーヴェン自身はタイトルをつけなかったが、通称として「合唱」や「合唱付き」が付されることも多い。また日本では略称として「第九」(だいく)とも呼ばれ、その演奏会は年末の風物詩となっている。第4楽章は独唱および合唱を伴って演奏され、歌詞にはシラーの詩『歓喜に寄す』が用いられ、その主題は『歓喜の歌』としても親しまれている。原曲の歌詞はドイツ語だが、世界中の多くの言語に翻訳されており、その歌詞で歌われることもある。 多くの批評家や音楽学者によってベートーヴェンの最高傑作に位置付けられるだけでなく、西洋音楽史上最も優れた作品の1つに数えられている。第4楽章の「歓喜」の主題は、欧州評議会においてはヨーロッパ全体をたたえる「欧州の歌」として、欧州連合(EU)においては連合における統一性を象徴するものとして、それぞれ採択されている。このほか、コソボ共和国の暫定国歌や、かつてのローデシアの国歌としても制定されていた。ベルリン国立図書館所蔵の自筆譜資料は2001年に国際連合教育科学文化機関(ユネスコ)のユネスコ記憶遺産リストに登録された。初演/初版の版刻に用いられた筆写スコアが2003年にサザビーズで競売にかけられた際には、「人類最高の芸術作品」と紹介されている。 (ja) De Negende Symfonie in d mineur, Op. 125 van Ludwig van Beethoven geldt als een hoogtepunt in het landschap van de klassieke muziek en ver daarbuiten. Acht jaar na zijn achtste voltooide hij deze symfonie eind 1823 of begin 1824, toen hij al volledig doof was. De première vond plaats op 7 mei 1824 in het Kärntnertortheater te Wenen. "De negende" is welhaast zijn eigennaam, maar het werk wordt ook de Koorsymfonie genoemd. De oorspronkelijke Duitse titel die de componist aan zijn schepping meegaf, biedt een aardige impressie van zijn ambitie en pretentie: "Sinfonie mit Schlusschor über Schillers Ode An die Freude für großes Orchester, 4 Solo und 4 Chorstimmen componiert und seiner Majestät dem König von Preußen Friedrich Wilhelm III in tiefster Ehrfurcht zugeeignet von Ludwig van Beethoven, 125 tes Werk". Het is een symfonie met koorfinale op Schillers ode An die Freude voor groot orkest, vier solisten en vier koorstemmen, gecomponeerd en aan zijne Majesteit de koning van Pruisen Frederik Willem III opgedragen door Ludwig van Beethoven, opus 125. Het handschrift, het origineel, van de negende symfonie bevindt zich in de Staatsbibliothek zu Berlin. Men kan dit handschrift online bekijken op een website van deze bibliotheek. Het werk kenmerkt zich door de grote dynamiek, de krachtige gevoelsuitingen in nauwelijks waarneembaar kleine stiltes en in overweldigend grote gebaren. De romantische muziek weerspiegelt al het lijden van de kunstenaar, zijn woedendste wanhoop maar ook zijn dromen, dankbaarheid en durf. De genoemde vier solisten hebben de partijen van sopraan, alt, tenor en bariton. De koren zijn sopraan, alt, tenor en bas. Beethoven programmeerde de muziek voor de koren op een nieuwe manier, alsof het muziekinstrumenten waren. De negende symfonie was de laatste die Beethoven voltooide. De plannen voor de tiende waren halverwege toen hij drie jaar later in 1827 overleed. Hierna ontstond het 9e Symfonie-syndroom. De ode An die Freude (lofzang op de vreugde) is een gedicht van de Duitse dichter Friedrich von Schiller uit 1785. Beethoven nam er enkele regels uit over in het vierde en laatste deel van de symfonie. Deze muziek werd in 1972 op uitnodiging van de Raad van Europa door Herbert von Karajan van nieuwe arrangementen voorzien voor gebruik als het Europese volkslied. (nl) La sinfonia n. 9 in re minore per soli, coro e orchestra op. 125, anche nota come Sinfonia corale, è l'ultima sinfonia di Ludwig van Beethoven. Fu eseguita per la prima volta venerdì 7 maggio 1824 al Theater am Kärntnertor di Vienna, con il contralto Caroline Unger e il tenore Anton Haizinger. Ai primi tre movimenti puramente sinfonici ne segue un quarto che include il coro sui versi dell'ode Alla gioia di Friedrich Schiller. È una delle opere più note ed eseguite di tutto il repertorio classico ed è considerata uno dei più grandi capolavori della storia della musica, anche in quanto simbolo universale di unità e fratellanza tra gli uomini, oltre ad essere ritenuta da molti musicologi il capolavoro di Beethoven. È stata inoltre per lungo tempo la maggiore composizione sinfonica con voci. Il tema del finale, riadattato da Herbert von Karajan, è stato adottato nel 1972 come Inno europeo. Nel 2001 spartito e testo sono stati dichiarati dall'UNESCO Memoria del mondo attribuita alla Germania. (it) IX Symfonia d-moll op. 125 Ludwiga van Beethovena – ostatnia ukończona symfonia tego kompozytora i zarazem jedno z najsłynniejszych i najwybitniejszych dzieł muzyki poważnej. Znana także jako "Symfonia radości", popularna jest głównie dzięki finałowej kantacie do słów "Ody do radości" Friedricha von Schillera. Była pierwszą w historii symfonią wokalno-instrumentalną, tzn. symfonią z udziałem głosu ludzkiego. Rękopis symfonii został wpisany w 2001 roku na listę UNESCO Pamięć Świata. Rękopis utworu, sprzedany za 2,1 mln funtów (równowartość 3,4 mln dolarów) w 2003 roku na aukcji w Londynie, stał się jednym z najdroższych na świecie. (pl) A Sinfonia n.° 9 em ré menor, op. 125, Coral, é a última sinfonia completa composta por Ludwig van Beethoven. Completada em 1824, a sinfonia coral mais conhecida como Nona Sinfonia ou ainda, A Nona, é uma das obras mais conhecidas do repertório ocidental, considerada tanto ícone quanto predecessora da música romântica, e uma das grandes obras-primas de Beethoven. A nona sinfonia de Beethoven incorpora parte do poema An die Freude ("À Alegria"), uma ode escrita por Friedrich Schiller, com o texto cantado por solistas e um coro em seu último movimento. Foi o primeiro exemplo de um compositor importante que tenha utilizado a voz humana com o mesmo destaque que a dos instrumentos numa sinfonia, criando, assim, uma obra de grande alcance, que deu o tom para a forma sinfônica que viria a ser adotada pelos compositores românticos. A sinfonia n.° 9 tem um papel cultural de extrema relevância no mundo atual. Em especial, a música do último movimento, chamado informalmente de "Ode à Alegria", foi rearranjada por Herbert von Karajan para se tornar o hino da União Europeia. Outra prova de sua importância na cultura atual foi o valor de 3,3 milhões de dólares atingido pela venda de um dos seus manuscritos originais, feita em 2003 pela Sotheby's, de Londres. Segundo o chefe do departamento de manuscritos da Sotheby's à época, Stephen Roe, a sinfonia "é um dos maiores feitos do homem, ao lado do Hamlet e do Rei Lear de Shakespeare". Foi apresentada pela primeira vez em 7 de maio de 1824, no , em Viena, na Áustria. O regente foi , diretor musical do teatro, e Beethoven — dissuadido da regência pelo estágio avançado de sua surdez — teve direito a um lugar especial no palco, junto ao maestro. (pt) Symfoni nr 9 i d-moll, opus 125, blev Ludwig van Beethovens sista fullbordade symfoni. Symfonin, som komponerades under total dövhet, fullbordades 1824 och anses vara viktig för inledningen av romantiken. Mest känd är den fjärde satsen, som är en tonsättning av Friedrich Schillers dikt "Till glädjen", som sedan 1972 används som Europahymnen. Till glädjen har bland annat använts som gemensam nationalsång för Västtyskland och Östtyskland de år som de deltog tillsammans i de olympiska spelen med ett så kallat alltyskt lag och var även Rhodesias nationalsång. Den används även som melodi till "Visan om solen, månen och planeterna", numera främst känd som "Januari börjar året". Michael Kamen använde symfonin när han skrev musiken till Die Hard-serien. Precis efter att Storbritannien lämnade EU blev Symfoni nr 9 den mest spelade sången i Storbritannien. Satserna är: 1. * Allegro ma non troppo, un poco maestoso (d-moll) 2. * Molto vivace (d-moll) 3. * Adagio molto e cantabile (Bb-dur) 4. * Presto - Allegro assai - Choral Finale (d-moll-D-dur) Originalmanuskriptet till symfonin såldes 2003 för 3,3 miljoner dollar på Sotheby's. (sv) Симфо́нія № 9 ор.125 Бетховена, ре мінор, завершена у 1824 році. Складається з 4-х частин: 1. * Allegro ma non troppo, un poco maestoso 2. * Molto vivace 3. * Adagio molto e cantabile 4. * Фінал (має складну структуру), на слова «Оди до радості» (Ode an die Freude) Шиллера. (uk) D小調第9號交響曲“合唱”,作品125,是貝多芬於1818至1824年間創作的四樂章交響曲,也是他完成的最後一部交響曲。該作品是古典音樂中最為人所熟知的作品之一。 該作品篇幅宏大,演奏全曲需約一小時。貝多芬也是首個在交響曲中使用人聲的主流作曲家。末樂章的歌詞由德国诗人弗里德里希·席勒的《欢乐颂》(An die Freude)中部分詩句改編而成。該作品的別稱“合唱”由此而來。 時至今日,第9號交響曲仍在世界文化界有相當重要的地位,尤其該曲第4樂章部分樂段經指揮家赫伯特·冯·卡拉扬整理後,以《歡樂頌》(Ode to Joy)之名成為歐洲聯盟的官方盟歌。於2003年,交響樂的手稿在倫敦的蘇富比拍賣行以330萬美元的天價售出,印證了其價值。正如蘇富比的手稿部負責人史提芬·路博士(Dr. Stephen Roe)指出:「這是人類的一大創舉,足以和莎士比亞的《哈姆萊特》與《李爾王》平起平坐。」另外,聯合國教科文組織亦於2001年9月4日將柏林國立圖書館收藏的第9號交響曲手稿列入「世界記憶名錄」當中。2016年,《BBC音樂雜誌》對151位指挥家做訪談統計,貝多芬第9號交響曲被評為史上第二。 (zh) Симфо́ния № 9 Ре минор, Op. 125 — последняя симфония Людвига ван Бетховена (1824). Она включает в себя часть Ode an die Freude («Оды к радости»), поэмы Фридриха Шиллера, текст которой исполняется солистами и хором в последней части. Это первый образец, когда крупнейший композитор использовал в симфонии человеческий голос в одном ряду с инструментами. Впервые симфония была опубликована под названием Sinfonie mit Schlusschor über Schillers Ode «An die Freude» für großes Orchester, 4 Solo und 4 Chorstimmen componiert und seiner Majestät dem König von Preußen Friedrich Wilhelm III in tiefster Ehrfurcht zugeeignet von Ludwig van Beethoven, 125tes Werk (с нем. — «Симфония с заключительным хором на текст оды „К Радости“ Шиллера для большого оркестра, четырёх солистов и четырёхголосного хора, сочинённая и Его Величеству королю Пруссии Фридриху Вильгельму III с глубочайшим благоговением посвящённая Людвигом ван Бетховеном, сочинение 125»). В дальнейшем в основном известна как Симфония № 9 Ре минор, Op. 125. Симфонию часто называют «Хоральной» или «с хором». Четвёртая часть симфонии — «Ода к радости» — используется (в аранжировке Герберта фон Караяна) как Гимн Евросоюза. С 2003 года рукопись симфонии включена в список объектов всемирного документального наследия «Память мира». (ru)
dbo:soundRecording dbr:Symphony_No._9_(Beethoven)__Sound__1
dbo:thumbnail wiki-commons:Special:FilePath/Ninth_Symphony_original.png?width=300
dbo:wikiPageExternalLink http://europa.eu/abc/symbols/anthem/index_en.htm http://beethoven.staatsbibliothek-berlin.de/beethoven/de/sinfonien/9/1/1.html http://followingtheninth.com/ http://www.press.uchicago.edu/cgi-bin/hfs.cgi/00/15634.ctl http://schillerinstitute.org/music/2015/0626-beethoven-m_rasmussen.html https://archive.org/details/BeethovenSymphonyNo.9choral https://archive.org/details/michaeltippettin00matt%7Curl-access=registration%7Cpublisher=Faber%7Clocation=London%7Cyear=1980 https://web.archive.org/web/20060525171802/http:/edboyden.org/beet9.html https://web.archive.org/web/20070515013052/http:/www.kennedy-center.org/calendar/index.cfm%3Ffuseaction=composition&composition_id=2761 https://web.archive.org/web/20070923024056/http:/wsu.edu/~brians/hum_303/beethoven.html https://web.archive.org/web/20120419181733/http:/www.benjaminzander.com/recordings/boston-philharmonic/beet9/review/130 https://www.npr.org/templates/story/story.php%3FstoryId=5487727 https://www.telegraph.co.uk/culture/books/bookreviews/7865902/The-Ninth-Beethoven-and-the-World-in-1824-by-Harvey-Sachs-review.html http://userpages.umbc.edu/~signell/Princeton2010/Beethoven.html http://www.dlib.indiana.edu/variations/scores/cab4188/index.html https://archive.org/details/beethoven9
dbo:wikiPageID 3436 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength 73199 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID 1124517580 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink dbr:Camilla_Nylund dbr:Canon_(music) dbr:Carl_Czerny dbr:Caroline_Unger dbc:Symphonies_by_Ludwig_van_Beethoven dbr:Roger_Norrington dbr:Romantic_music dbr:Royal_Albert_Hall dbr:Schiller_Institute dbr:Motif_(music) dbr:Movement_(music) dbr:Baritone dbr:Bass_(voice_type) dbr:Bassoon dbr:Bavarian_Radio_Symphony_Orchestra dbr:Bayreuth_Festival dbr:Bayreuth_Festspielhaus dbr:Benjamin_Zander dbr:Berlin_Philharmonic dbr:Berlin_State_Library dbr:Bolshevism dbr:Boston_Philharmonic_Orchestra dbr:Breitkopf_&_Härtel dbr:Anthem_of_Europe dbr:Anton_Haizinger dbr:Hypermetre dbr:Joseph_Haydn dbr:Joseph_Seipelt dbr:Rhodesia dbr:Riccardo_Muti dbr:Richard_Freed dbr:Richard_Taruskin dbr:Richard_Wagner dbr:Rise,_O_Voices_of_Rhodesia dbr:Charles_Rosen dbr:Curse_of_the_ninth dbr:Cymbal dbr:United_Nations dbr:United_Team_of_Germany_at_the_Olympics dbr:Vienna dbr:Vincenzo_Bellini dbr:Viola dbr:David_Benjamin_Levy dbr:Double_bass dbr:Double_variation dbr:Duple_and_quadruple_metre dbc:Adaptations_of_works_by_Friedrich_Schiller dbr:Early_Music_(journal) dbr:Jan-Hendrik_Rootering dbr:Kurt_Atterberg dbr:Allegro_(music) dbr:Ōmisoka dbr:Common_practice_period dbr:Compact_disc dbr:Contrabassoon dbr:Council_of_Europe dbr:Countdown_with_Keith_Olbermann dbr:Georg_Solti dbr:Niels_Gade dbr:Opus_number dbr:Orchestra dbr:Theater_am_Kärntnertor dbr:Woodwind_section dbr:SATB dbr:Christopher_Hogwood dbr:Clarinet dbr:Classical_music dbr:Cold_War dbr:Empire_of_Japan dbr:Franz_Schubert dbr:Frederick_William_III_of_Prussia dbr:French_horn dbr:Friedrich_Schiller dbr:G_major dbr:Gaetano_Donizetti dbr:Gegenliebe dbr:Gioachino_Rossini dbr:Missa_solemnis_(Beethoven) dbr:NBC dbr:NBC_Symphony_Orchestra dbr:Concerto dbr:Contralto dbr:The_Pervert's_Guide_to_Ideology dbr:The_Proms dbr:Eric_Owens_(bass-baritone) dbr:String_Quintet_No._4_(Mozart) dbc:Memory_of_the_World_Register dbr:Anton_Bruckner dbr:Antonín_Dvořák dbr:Argyll_Rooms dbc:1824_compositions dbr:Bass_drum dbr:Bass_trombone dbr:Leonard_Bernstein dbr:Leopold_Stokowski dbr:London_Symphony_Orchestra dbr:Ludwig_van_Beethoven dbr:MSNBC dbr:Cadenza dbr:Choir dbr:Choral_Fantasy_(Beethoven) dbr:Shining_Path dbr:Slavoj_Žižek dbr:String_Quartet_No._5_(Beethoven) dbr:String_Quartets,_Op._33_(Haydn) dbr:Suddenly_Susan dbr:Fugue dbr:Philharmonia_Baroque_Orchestra dbr:Piano_Sonata_No._29_(Beethoven) dbr:Standing_ovation dbr:Maestoso dbr:String_section dbr:Symphony_No._3_(Tippett) dbr:Symphony_No._9_(Shostakovich) dbr:Synthesizer dbr:Sächsische_Staatskapelle_Dresden dbr:Matthew_Polenzani dbr:1998_Winter_Olympics_opening_ceremony dbr:B-flat_major dbr:B_major dbr:Bandō_prisoner-of-war_camp dbr:Béla_Bartók dbc:Compositions_in_D_minor dbr:Cello dbc:Music_dedicated_to_nobility_or_royalty dbr:Timpani dbr:Trumpet dbr:WQXR-FM dbr:Washington_State_University dbr:West_Germany dbr:Western_concert_flute dbr:Wilhelm_Furtwängler dbr:Williams_College dbr:Giuseppe_Verdi dbr:Haydn_Quartets_(Mozart) dbr:Japan_during_World_War_I dbr:Jonathan_Del_Mar dbr:File:Friedrich_Schiller_by_Ludovike_Simanowiz.jpg dbr:Abimael_Guzmán dbr:Alto_trombone dbr:Cultural_Revolution dbr:Current_TV dbr:D_major dbr:D_minor dbr:Dynamics_(music) dbr:E-flat_major dbr:East_Berlin dbr:East_Germany dbr:Edmund_Rubbra dbr:Alto dbr:European_Union dbr:Fall_of_the_Berlin_Wall dbr:Fanfare dbr:Fidelio dbr:Bar_(music) dbr:Brass_section dbr:British_première_of_Beethoven's_Symphony_No._9 dbc:Works_commissioned_by_the_Royal_Philharmonic_Society dbr:Berlin_Radio_Symphony_Orchestra_(East_Berlin) dbr:Chronological_list_of_Italian_classical_composers dbr:German_Democratic_Republic dbr:Gesellschaft_der_Musikfreunde dbr:Historically_informed_performance dbr:Double_fugue dbr:Joseph_Böhm dbr:Kapellmeister dbr:Violin dbr:Ralph_Vaughan_Williams dbr:Recapitulation_(music) dbr:Repeat_sign dbr:19th-Century_Music dbr:Gustav_Mahler dbr:Hans_Werner_Henze dbr:Henriette_Sontag dbr:Henry_van_Dyke_Jr. dbr:Internet_Archive dbr:Tancredi dbr:Tempo dbr:Tenor dbr:The_Daily_Telegraph dbr:The_Huntley–Brinkley_Report dbr:The_Hymn_of_Joy dbr:Arturo_Toscanini dbc:Choral_symphonies dbr:Charles_Ives dbr:Chicago_Symphony_Orchestra dbr:Choral_symphony dbr:Jessye_Norman dbr:Johannes_Brahms dbr:John_Eliot_Gardiner dbr:June_Anderson dbr:Karl_Böhm dbr:Kennedy_Center dbr:King_of_Prussia dbr:Symphony_No._1_(Brahms) dbr:Symphony_No._3_(Beethoven) dbr:Symphony_No._3_(Bruckner) dbr:Symphony_No._5_(Beethoven) dbr:Symphony_No._7_(Bruckner) dbr:Symphony_No._9_(Bruckner) dbr:Symphony_No._9_(Dvořák) dbr:Coda_(music) dbr:George_Lloyd_(composer) dbr:George_Loder dbr:George_Thomas_Smart dbr:Dress_rehearsal dbr:Michael_Tippett dbr:Musical_tuning dbr:Ternary_form dbr:Tremolo dbr:Triangle_(musical_instrument) dbr:Triple_metre dbr:Percussion_section dbr:Recitative dbr:Die_Stem_van_Suid-Afrika dbr:Dmitri_Shostakovich dbr:Bärenreiter dbr:C_major dbr:Philadelphia_Orchestra dbr:Philips dbr:Piano_Trio,_Op._97_(Beethoven) dbr:Piccolo dbr:Plácido_Domingo dbr:Sonata_form dbr:Sony dbr:Southern_Rhodesia dbr:Classical_period_(music) dbr:Tempo_primo dbr:Klemens_von_Metternich dbr:Konzerthaus_Berlin dbr:Mieczysław_Weinberg dbr:National_Public_Radio dbr:Nazi_Germany dbr:Nazism dbr:New_York_Philharmonic dbr:New_York_metropolitan_area dbr:Oboe dbr:Ode_to_Joy dbr:Orchestre_de_Paris dbr:Cantabile dbr:Cantata dbr:Radio_station dbr:Seiji_Ozawa dbr:Wolfgang_Amadeus_Mozart dbr:World_War_I dbr:World_War_II dbr:Klaus_König dbr:Trombone dbr:March_(music) dbr:Memory_of_the_World_Programme dbr:Sarah_Walker_(mezzo-soprano) dbr:Minor_sixth dbr:Schott_Music dbr:Soprano dbr:Soprano_clarinet dbr:Michael_Umlauf dbr:Turkish_music_(style) dbr:Nicholas_McGegan dbr:Nicholas_Cook dbr:Lo_stesso_tempo dbr:Trade_unions_in_Germany dbr:European_Communities dbr:Exposition_(music) dbr:Kirov_Theatre dbr:Piano_concerto dbr:The_Consecration_of_the_House_(overture) dbr:Transition_from_Classical_to_Romantic_music dbr:RCA_Red_Seal dbr:Robert_Kyr dbr:NHK_Symphony_Orchestra dbr:Symbols_of_the_European_Union dbr:Philip_Hensher dbr:Vocal_music dbr:Vienna_Philharmonic dbr:Presbyterianism dbr:Scherzo dbr:Tenor_trombone dbr:United_Team_of_Germany dbr:Workers'_movement dbr:Philharmonic_Society_of_London dbr:An_die_Freude dbr:Castle_Garden dbr:Open_fifth dbr:Classical_music_era dbr:Division_of_Germany dbr:Indiana_University_School_of_Music dbr:Frederick_William_III dbr:Development_section dbr:Recto dbr:Kees_Immink dbr:Theme_and_variations dbr:File:CarolineUngher.jpg dbr:Doi:10.1093/em/caab005 dbr:File:Beethoven_6.jpg dbr:File:Beethoven_Ninth_Symphony.png dbr:File:Haus-UngargasseNr5-Tafel2.jpg dbr:File:Ino_Savini_(Porto_25-05-1955)_dirige_L._v._Beethoven_Sinfonia_N.9.jpg dbr:Wiktionary:countdown dbr:File:Kärntnertortheater_1830.jpg
dbp:author Giuseppe Verdi (en)
dbp:caption A page from Beethoven's manuscript (en)
dbp:composed 1822 (xsd:integer)
dbp:composer dbr:Ludwig_van_Beethoven
dbp:dedication King Frederick William III of Prussia (en)
dbp:duration 4200.0
dbp:filename Anthem of Europe .ogg (en)
dbp:group n (en)
dbp:id 3 (xsd:integer) Kri2jWr08S4 (en) Yqff1F0Ijn0 (en) ljGMhDSSGFU (en) p5favl2Qtx0 (en) rOjHhS5MtvA (en)
dbp:imageUpright 1.300000 (xsd:double)
dbp:key dbr:D_minor
dbp:language German (en)
dbp:link no (en)
dbp:liststyle lower-alpha (en)
dbp:movements Four (en)
dbp:name Symphony No. 9 (en)
dbp:opus 125 (xsd:integer)
dbp:period Classical-Romantic (en)
dbp:premiereConductor Michael Umlauf and Ludwig van Beethoven (en)
dbp:premiereDate 1824-05-07 (xsd:date)
dbp:premiereLocation Theater am Kärntnertor, Vienna (en)
dbp:premierePerformers Kärntnertor house orchestra, Gesellschaft der Musikfreunde with soloists: Henriette Sontag , Caroline Unger , Anton Haizinger , and Joseph Seipelt (en)
dbp:scoring Orchestra with SATB chorus and soloists (en)
dbp:source 1878 (xsd:integer)
dbp:text Friedrich Schiller's "Ode to Joy" (en) The alpha and omega is Beethoven's Ninth Symphony, marvellous in the first three movements, very badly set in the last. No one will ever approach the sublimity of the first movement, but it will be an easy task to write as badly for voices as in the last movement. And supported by the authority of Beethoven, they will all shout: "That's the way to do it..." (en)
dbp:title 1 (xsd:integer) 2 (xsd:integer) 3 (xsd:integer) 4 (xsd:integer) 0001-04-19 (xsd:gMonthDay) Anthem of Europe (en) Beethoven 9th (en)
dbp:type dbr:Choral_symphony music (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate dbt:Beethoven_symphonies dbt:Hanging_indent dbt:Authority_control dbt:Block_indent dbt:Blockquote dbt:Cite_book dbt:Cite_journal dbt:Col-3 dbt:Col-begin dbt:Col-end dbt:Commons_category dbt:IMSLP dbt:ISBN dbt:Ill dbt:Infobox_musical_composition dbt:Listen dbt:Main dbt:Music dbt:Page_needed dbt:Portal_bar dbt:Reflist dbt:Refn dbt:See_also dbt:Sfn dbt:Short_description dbt:Start_date dbt:TOC_limit dbt:Use_dmy_dates dbt:Wikicite dbt:YouTube dbt:Harvid dbt:Symphony_No._9 dbt:Cantorion
dcterms:subject dbc:Symphonies_by_Ludwig_van_Beethoven dbc:Adaptations_of_works_by_Friedrich_Schiller dbc:Memory_of_the_World_Register dbc:1824_compositions dbc:Compositions_in_D_minor dbc:Music_dedicated_to_nobility_or_royalty dbc:Works_commissioned_by_the_Royal_Philharmonic_Society dbc:Choral_symphonies
rdf:type owl:Thing yago:WikicatAnthems yago:WikicatChoralSymphonies yago:WikicatRomanticSymphonies yago:Abstraction100002137 yago:Adaptation106408779 yago:Anthem107048928 yago:AuditoryCommunication107109019 yago:ClassicalMusic107025900 yago:Communication100033020 yago:ExpressiveStyle107066659 yago:Music107020895 yago:MusicGenre107071942 yago:MusicalComposition107037465 yago:Writing106362953 yago:WrittenCommunication106349220 yago:Sonata107044088 yago:Song107048000 yago:Symphony107044760 yago:WikicatAdaptationsOfWorksByFriedrichSchiller yago:WikicatSymphoniesByLudwigVanBeethoven
rdfs:comment La Simfonia núm. 9 en re menor, op. 125, és la darrera simfonia de Ludwig van Beethoven, estrenada el 7 de maig del 1824. És una de les obres més transcendentals i, en alguns fragments també més popular, de la història de la música. El seu últim moviment, que incorpora una part de l'Ode an die Freude (Cant de joia) de Friedrich von Schiller, va ser molt innovador per l'època i va marcar un canvi decisiu en el món simfònic. És una música que s'ha convertit en un símbol de la llibertat i de la germanor entre els pobles i, des de 1986, és l'himne de la Unió Europea (UE). (ca) Symfonie č. 9 d moll, Op. 125 „S Ódou na radost“, je poslední dokončená symfonie německého hudebního skladatele Ludwiga van Beethovena (1824). Autor zde v poslední, čtvrté větě použil sborový zpěv jakožto nový prvek, který je v symfoniích zcela neobvyklý. Jako text této části využil báseň svého přítele Friedricha Schillera Óda na radost z roku 1785 (přepracováno 1803). Zpívaná část a současně nejznámější motiv této skladby se stala roku 1985 hymnou Evropského společenství (dnes Evropská unie), viz hymna Evropské unie. (cs) Bederatzigarren sinfonia (alemanez: 9. Sinfonie) edo Korala Ludwig van Beethoven musikari eta musikagileak idatzi zuen azken sinfonia da. Sinfoniak lau mugimendutan banatu ohi dira, baina Beethovenen Bederatzigarren Sinfonia honek bost ditu. "Sinfonia Korala" ere deritzo, bere azken mugimenduagatik. Musikari alemaniarrak, 1824. urtean amaitu zuen idazten. Azken mugimenduko kantuak (Alaitasunaren oda) Friedrich Schiller olerkari ospetsuak idatzitako olerki batean du bere jatorria. 1986. urtean, Europar Batasunaren ereserki aukeratu zuten. Miguel Rios espainiar abeslariak kantu horren bertsio ospetsu bat egin zuen. (eu) La Sinfonía n.º 9 en re menor, op. 125, conocida también como «Coral», es la última sinfonía completa del compositor alemán Ludwig van Beethoven. Es una de las obras más trascendentales, importantes y populares de la música y el arte. Su último movimiento es un final coral sorprendentemente inusual en su época que se ha convertido en símbolo de la libertad. Desde 1985 es el himno de la Unión Europea (UE), en una versión adaptada por Herbert von Karajan.​ En 2001, la partitura original de la sinfonía se inscribió en el Registro de la Memoria del Mundo de la Unesco, donde forma parte, junto con otros sobresalientes monumentos, de la herencia espiritual de la humanidad.​ (es) Симфо́нія № 9 ор.125 Бетховена, ре мінор, завершена у 1824 році. Складається з 4-х частин: 1. * Allegro ma non troppo, un poco maestoso 2. * Molto vivace 3. * Adagio molto e cantabile 4. * Фінал (має складну структуру), на слова «Оди до радості» (Ode an die Freude) Шиллера. (uk) D小調第9號交響曲“合唱”,作品125,是貝多芬於1818至1824年間創作的四樂章交響曲,也是他完成的最後一部交響曲。該作品是古典音樂中最為人所熟知的作品之一。 該作品篇幅宏大,演奏全曲需約一小時。貝多芬也是首個在交響曲中使用人聲的主流作曲家。末樂章的歌詞由德国诗人弗里德里希·席勒的《欢乐颂》(An die Freude)中部分詩句改編而成。該作品的別稱“合唱”由此而來。 時至今日,第9號交響曲仍在世界文化界有相當重要的地位,尤其該曲第4樂章部分樂段經指揮家赫伯特·冯·卡拉扬整理後,以《歡樂頌》(Ode to Joy)之名成為歐洲聯盟的官方盟歌。於2003年,交響樂的手稿在倫敦的蘇富比拍賣行以330萬美元的天價售出,印證了其價值。正如蘇富比的手稿部負責人史提芬·路博士(Dr. Stephen Roe)指出:「這是人類的一大創舉,足以和莎士比亞的《哈姆萊特》與《李爾王》平起平坐。」另外,聯合國教科文組織亦於2001年9月4日將柏林國立圖書館收藏的第9號交響曲手稿列入「世界記憶名錄」當中。2016年,《BBC音樂雜誌》對151位指挥家做訪談統計,貝多芬第9號交響曲被評為史上第二。 (zh) السيمفونية التاسعة لبيتهوفن في سلم ري الصغير تصنيف Op. 125، (والتي تعرف أيضاً باسم السيمفونية الكورالية Choral) هي آخر سيمفونية كاملة للمؤلف الموسيقار لودفيج فان بيتهوفن، والتي أنهاها عام 1824. تعدّ واحدة من أشهر أعمال الموسيقى الكلاسيكية الغربية. بالنسبة للنقاد تعدّ السيمفونية أعظم أعمال بيتهوفين، ويعدّها البعض أعظم قطعة موسيقية كتبت على الإطلاق. (ar) Η 9η Συμφωνία σε Ρε ελάσσονα, Op. 125 (γερμανικά: 9. Sinfonie in d-Moll op. 125), γνωστή και ως Χορωδιακή, είναι συμφωνία, αποτελούμενη από τέσσερα μέρη, του Λούντβιχ βαν Μπετόβεν, γραμμένη το 1824. Είναι η τελευταία ολοκληρωμένη συμφωνία του συνθέτη. Η εν λόγω συμφωνία είναι ένα από τα γνωστότερα μουσικά κομμάτια, που γράφτηκαν ποτέ. Μερικοί κριτικοί θεωρούν αυτό το έργο ως το σπουδαιότερο του Μπετόβεν, ενώ πολλοί πιστεύουν ότι είναι ό,τι σπουδαιότερο έχει γραφεί στη δυτική μουσική. (el) Die 9. Sinfonie in d-Moll op. 125, uraufgeführt 1824, ist die letzte vollendete Sinfonie des Komponisten Ludwig van Beethoven. Im Finalsatz der Sinfonie werden zusätzlich zum Orchester auch Gesangssolisten und ein gemischter Chor eingesetzt. Als Text wählte Beethoven das Gedicht An die Freude von Friedrich Schiller. Als erste sogenannte Sinfoniekantate stellt das Werk eine Zäsur in der Musikgeschichte dar und beeinflusste folgende Generationen von Komponisten. Mit einer typischen Aufführungsdauer von ca. 70 Minuten sprengt die Sinfonie deutlich die damals üblichen Dimensionen und bereitete so den Boden für die zum Teil abendfüllenden Sinfonien der Romantik (Bruckner, Mahler). Heute ist „Beethovens Neunte“ weltweit eines der populärsten Werke der klassischen Musik. (de) La 9-a simfonio en D-minoro op. 125 estas la lasta finfarita simfonio de la komponisto Ludwig van Beethoven. Ĝi prezentas cezuron en la muzikhistorio kaj influis la postsekvajn generaciojn de muzikistoj. Samtempe ĝi markas kulminon de la simfoniaro kaj estas nun tutmonde unu el la plej popularaj verkoj de klasika muziko. (eo) Simfoni No. 9 dalam tangga nada D minor adalah simfoni terakhir Ludwig van Beethoven, yang selesai digubah pada tahun 1824. Simfoni sepanjang 75 menit ini berisi bagian dari ode "An die Freude" (bahasa Inggris: Ode to Joy) karya Friedrich Schiller, sebagai teks yang dinyanyikan para dan paduan suara pada gerakan terakhir. Karya ini merupakan contoh pertama dari seorang komponis besar yang menggunakan suara manusia pada tingkat yang sama dengan instrumen-instrumen dalam sebuah simfoni. (in) The Symphony No. 9 in D minor, Op. 125, is a choral symphony, the final complete symphony by Ludwig van Beethoven, composed between 1822 and 1824. It was first performed in Vienna on 7 May 1824. The symphony is regarded by many critics and musicologists as Beethoven's greatest work and one of the supreme achievements in the history of music. One of the best-known works in common practice music, it stands as one of the most frequently performed symphonies in the world. (en) La sinfonia n. 9 in re minore per soli, coro e orchestra op. 125, anche nota come Sinfonia corale, è l'ultima sinfonia di Ludwig van Beethoven. Fu eseguita per la prima volta venerdì 7 maggio 1824 al Theater am Kärntnertor di Vienna, con il contralto Caroline Unger e il tenore Anton Haizinger. Ai primi tre movimenti puramente sinfonici ne segue un quarto che include il coro sui versi dell'ode Alla gioia di Friedrich Schiller. (it) La Symphonie no 9, op. 125, de Ludwig van Beethoven, est une symphonie chorale en ré mineur en quatre mouvements pour grand orchestre, solos et chœur mixte. Elle a été composée de la fin de l'année 1822 à février 1824, et créée à Vienne le 7 mai 1824 en hommage au roi Frédéric-Guillaume III de Prusse. Son final (25 minutes environ) est à lui-seul aussi long que la totalité de la Huitième symphonie ; il introduit des sections chantées sur l'Ode à la joie (Ode an die Freude) de Friedrich von Schiller. (fr) 交響曲第9番 ニ短調 作品125(こうきょうきょくだい9ばん ニたんちょう さくひん125、ドイツ語: Sinfonie Nr. 9 d-moll op. 125)は、ルートヴィヒ・ヴァン・ベートーヴェンが1824年に作曲した独唱と合唱を伴う交響曲。ベートーヴェンの9番目にして最後の交響曲である。 ベートーヴェン自身はタイトルをつけなかったが、通称として「合唱」や「合唱付き」が付されることも多い。また日本では略称として「第九」(だいく)とも呼ばれ、その演奏会は年末の風物詩となっている。第4楽章は独唱および合唱を伴って演奏され、歌詞にはシラーの詩『歓喜に寄す』が用いられ、その主題は『歓喜の歌』としても親しまれている。原曲の歌詞はドイツ語だが、世界中の多くの言語に翻訳されており、その歌詞で歌われることもある。 (ja) 《교향곡 9번 라단조, 작품 번호 125》는 1824년에 루트비히 반 베토벤이 작곡한 아홉 번째 교향곡이자 마지막 교향곡이다. 베토벤이 청력을 완전히 상실한 상태에서 쓴 작품으로, 이 음악은 노래와 합창을 수반한 교향곡이다. 베토벤 자신이 부제를 붙이진 않았지만, 통칭하여 《합창》이나 《합창 교향곡》으로 불리는 경우도 많은 이 작품은, 해가 바뀔 때마다 세계의 많은 도시에서 듣게 되는 행사음악으로 정형화되었다. 그러나 그런 성격을 떠나 이 작품은 거인 베토벤이 그의 철학과 음악사상을 최고의 음악으로 표상하려 했던 그의 마지막 걸작이란 의미를 지니고 있다. 베를린 국립 도서관 소장의 자필 악보 자료는 2001년에 국제연합교육과학 문화기구(유네스코)의 세계 기록 유산 목록에 등록되었다. 초연 및 초판 판각에 사용된 필사 악보가 2003년에 소더비 경매에 올랐을 때에는 3,300,000달러 (약 4251505500원)에 낙찰되었으며, "인류 최고의 예술작품"이라고 소개되기도 했다. (ko) De Negende Symfonie in d mineur, Op. 125 van Ludwig van Beethoven geldt als een hoogtepunt in het landschap van de klassieke muziek en ver daarbuiten. Acht jaar na zijn achtste voltooide hij deze symfonie eind 1823 of begin 1824, toen hij al volledig doof was. De première vond plaats op 7 mei 1824 in het Kärntnertortheater te Wenen. De negende symfonie was de laatste die Beethoven voltooide. De plannen voor de tiende waren halverwege toen hij drie jaar later in 1827 overleed. Hierna ontstond het 9e Symfonie-syndroom. (nl) IX Symfonia d-moll op. 125 Ludwiga van Beethovena – ostatnia ukończona symfonia tego kompozytora i zarazem jedno z najsłynniejszych i najwybitniejszych dzieł muzyki poważnej. Znana także jako "Symfonia radości", popularna jest głównie dzięki finałowej kantacie do słów "Ody do radości" Friedricha von Schillera. Była pierwszą w historii symfonią wokalno-instrumentalną, tzn. symfonią z udziałem głosu ludzkiego. Rękopis symfonii został wpisany w 2001 roku na listę UNESCO Pamięć Świata. (pl) A Sinfonia n.° 9 em ré menor, op. 125, Coral, é a última sinfonia completa composta por Ludwig van Beethoven. Completada em 1824, a sinfonia coral mais conhecida como Nona Sinfonia ou ainda, A Nona, é uma das obras mais conhecidas do repertório ocidental, considerada tanto ícone quanto predecessora da música romântica, e uma das grandes obras-primas de Beethoven. (pt) Symfoni nr 9 i d-moll, opus 125, blev Ludwig van Beethovens sista fullbordade symfoni. Symfonin, som komponerades under total dövhet, fullbordades 1824 och anses vara viktig för inledningen av romantiken. Mest känd är den fjärde satsen, som är en tonsättning av Friedrich Schillers dikt "Till glädjen", som sedan 1972 används som Europahymnen. Satserna är: 1. * Allegro ma non troppo, un poco maestoso (d-moll) 2. * Molto vivace (d-moll) 3. * Adagio molto e cantabile (Bb-dur) 4. * Presto - Allegro assai - Choral Finale (d-moll-D-dur) (sv) Симфо́ния № 9 Ре минор, Op. 125 — последняя симфония Людвига ван Бетховена (1824). Она включает в себя часть Ode an die Freude («Оды к радости»), поэмы Фридриха Шиллера, текст которой исполняется солистами и хором в последней части. Это первый образец, когда крупнейший композитор использовал в симфонии человеческий голос в одном ряду с инструментами. Четвёртая часть симфонии — «Ода к радости» — используется (в аранжировке Герберта фон Караяна) как Гимн Евросоюза. С 2003 года рукопись симфонии включена в список объектов всемирного документального наследия «Память мира». (ru)
rdfs:label السيمفونية التاسعة (بيتهوفن) (ar) Simfonia núm. 9 (Beethoven) (ca) Symfonie č. 9 (Beethoven) (cs) 9. Sinfonie (Beethoven) (de) 9η Συμφωνία (Μπετόβεν) (el) Simfonio n-ro 9 (Beethoven) (eo) 9. Sinfonia (Beethoven) (eu) Sinfonía n.º 9 (Beethoven) (es) Simfoni No. 9 (Beethoven) (in) Sinfonia n. 9 (Beethoven) (it) Symphonie no 9 de Beethoven (fr) 交響曲第9番 (ベートーヴェン) (ja) 교향곡 9번 (베토벤) (ko) IX symfonia Beethovena (pl) Symfonie nr. 9 (Beethoven) (nl) Symphony No. 9 (Beethoven) (en) Sinfonia n.º 9 (Beethoven) (pt) Симфония № 9 (Бетховен) (ru) Symfoni nr 9 (Beethoven) (sv) 第9號交響曲 (貝多芬) (zh) Симфонія № 9 (Бетховен) (uk)
rdfs:seeAlso dbr:List_of_choral_symphonies
owl:sameAs freebase:Symphony No. 9 (Beethoven) yago-res:Symphony No. 9 (Beethoven) http://d-nb.info/gnd/300016433 http://d-nb.info/gnd/4281200-8 http://musicbrainz.org/work/c35b4956-d4f8-321a-865b-5b13d9ed192b http://viaf.org/viaf/179828695 wikidata:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-als:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-ar:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-bar:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-be:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-bg:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-ca:Symphony No. 9 (Beethoven) http://ceb.dbpedia.org/resource/Symphony_No._9_(Beethoven) dbpedia-cs:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-da:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-de:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-el:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-eo:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-es:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-eu:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-fa:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-fi:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-fr:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-gl:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-he:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-hr:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-hu:Symphony No. 9 (Beethoven) http://hy.dbpedia.org/resource/Սիմֆոնիա_№_9_(Բեթհովեն) http://ia.dbpedia.org/resource/None_symphonia_de_Beethoven dbpedia-id:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-it:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-ja:Symphony No. 9 (Beethoven) http://jv.dbpedia.org/resource/Simfoni_No._9_(Beethoven) dbpedia-ka:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-ko:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-ku:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-la:Symphony No. 9 (Beethoven) http://lt.dbpedia.org/resource/Devintoji_simfonija http://lv.dbpedia.org/resource/Bēthovena_9._simfonija dbpedia-nl:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-nn:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-no:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-pl:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-pt:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-ro:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-ru:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-sh:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-simple:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-sl:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-sq:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-sr:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-sv:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-th:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-tr:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-uk:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-vi:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-war:Symphony No. 9 (Beethoven) dbpedia-zh:Symphony No. 9 (Beethoven) https://global.dbpedia.org/id/FEEy
prov:wasDerivedFrom wikipedia-en:Symphony_No._9_(Beethoven)?oldid=1124517580&ns=0
foaf:depiction wiki-commons:Special:FilePath/Beethoven_6.jpg wiki-commons:Special:FilePath/Beethoven_Ninth_Symphony.png wiki-commons:Special:FilePath/CarolineUngher.jpg wiki-commons:Special:FilePath/Friedrich_Schiller_by_Ludovike_Simanowiz.jpg wiki-commons:Special:FilePath/Haus-UngargasseNr5-Tafel2.jpg wiki-commons:Special:FilePath/Ino_Savini_(Porto_25-...rige_L._v._Beethoven_Sinfonia_N.9.jpg wiki-commons:Special:FilePath/Kärntnertortheater_1830.jpg wiki-commons:Special:FilePath/Ninth_Symphony_original.png
foaf:homepage http://europa.eu/abc/symbols/anthem/index_en.htm
foaf:isPrimaryTopicOf wikipedia-en:Symphony_No._9_(Beethoven)
is dbo:endingTheme of dbr:The_Huntley–Brinkley_Report
is dbo:openingTheme of dbr:Win_Ben_Stein's_Money dbr:Everybody_Loves_Raymond
is dbo:previousWork of dbr:Come_to_the_Sunshine
is dbo:wikiPageDisambiguates of dbr:Symphony_No._9
is dbo:wikiPageRedirects of dbr:Beethoven's_9th dbr:Beethoven_9th_symphony dbr:O_Freunde,_nicht_diese_Töne! dbr:Symphony_ndeg9,_d-minor,_op.125 dbr:Ode_to_Joy_(Beethoven) dbr:Ode_to_joy_notes dbr:Beethoven's_9th_Symphony dbr:Beethoven's_9th_symphony dbr:Beethoven's_Ninth dbr:Beethoven's_Ninth_Symphony dbr:Beethoven's_Ninth_Symphony_In_D_Minor dbr:Beethoven's_ninth_symphony dbr:Beethoven/Symphony_9 dbr:Beethoven_9 dbr:Beethoven_9th dbr:Beethoven_ninth dbr:Beethoven_ninth_symphony dbr:Beethoven_symphony_9 dbr:Beethovens_Ninth dbr:Beethoven’s_9th_symphony dbr:Beethoven’s_Ninth_Symphony dbr:Symphony_9_(Beethoven) dbr:Symphony_No._9_"Choral"_(Beethoven) dbr:Symphony_No._9_in_D_minor,_Opus_125_(Beethoven) dbr:Symphony_no._9_(Beethoven) dbr:Symphony_n°9,_d-minor,_op.125 dbr:D_Minor_Symphony dbr:Ludwig_Van_Beethoven's_Ninth_Symphony dbr:Allegro_energico,_sempre_ben_marcato dbr:Ninth_Symphony_(Beethoven) dbr:The_Ninth
is dbo:wikiPageWikiLink of dbr:Camellia_Johnson dbr:Camilla_Nylund dbr:Canticum_Novum dbr:Carlo_Maria_Giulini dbr:Caroline_Unger dbr:Carsten_Koch_(musician) dbr:Castle_Clinton dbr:Ambur_Braid dbr:American_Wake_(album) dbr:Beethoven's_Ninth_Symphony_CD-ROM dbr:Beethoven's_musical_style dbr:Beethoven_Monument dbr:Beethoven_and_his_contemporaries dbr:Beethoven_in_film dbr:Ben_Heppner dbr:Robert_Schunk dbr:Robert_Shaw_(conductor) dbr:Rodrigo_Orrego dbr:Roméo_et_Juliette_(Berlioz) dbr:Sarah_Traubel dbr:Schlußakkord dbr:Beethoven's_9th dbr:Beethoven_9th_symphony dbr:List_of_awards_and_nominations_received_by_Leonard_Bernstein dbr:List_of_awards_received_by_the_Chicago_Symphony_Orchestra dbr:List_of_choral_symphonies dbr:List_of_classical_music_sub-titles,_nicknames_and_non-numeric_titles dbr:List_of_classical_piano_duos_(performers) dbr:List_of_compositions_by_Franz_Liszt dbr:List_of_compositions_by_Ludwig_van_Beethoven dbr:List_of_cultural_references_to_A_Clockwork_Orange dbr:List_of_downloadable_songs_for_Rocksmith dbr:List_of_films_about_pianists dbr:Mirjam_Tola dbr:Monteverdi_Choir dbr:Megablast dbr:Melitta_Otto-Alvsleben dbr:Montreal_Festivals dbr:Richard_Van_Allan dbr:Rachel_Willis-Sørensen dbr:Wiener_Singverein dbr:1948 dbr:1948_in_music dbr:1948_in_television dbr:1948_in_the_United_States dbr:Bassoon_repertoire dbr:Bayreuth_Festival dbr:Be_Cool dbr:Beethoven's_Last_Night dbr:Beethoven_Lives_Upstairs dbr:Beethoven_Virus dbr:Beethovenfest dbr:Berlin_Philharmonic dbr:Berlin_State_Library dbr:Berliner_Philharmonie dbr:Bertie_Baigent dbr:Betty_Allen dbr:Billy_Bragg dbr:Binary_Land dbr:Blossom_Music_Center dbr:Brandenburg_Gate dbr:Brian_Bromberg dbr:Brian_Joubert dbr:Brighton_Festival_Chorus dbr:David_Goodall_(botanist) dbr:Dead_Winter_Dead dbr:Delores_Ziegler dbr:Derek_Hudson dbr:Desert_Island_Discs dbr:Deutschlandlied dbr:Alfred_Whitehead dbr:Andreas_Schager dbr:Andrew_McKinley dbr:Anthem_of_Europe dbr:Anthem_of_Friuli dbr:Anthony_Halstead dbr:Anton_Haizinger dbr:Anton_Sistermans dbr:Ants_Marching dbr:Applied_aesthetics dbr:Arena_di_Verona_Festival dbr:Home_on_the_Range_(2004_film) dbr:Hooked_on_Classics dbr:How_the_Test_Was_Won dbr:Hugo_Niebeling dbr:Hyperland dbr:John_Pierce_(tenor) dbr:Jon_Vickers dbr:Jonas_Alber dbr:Jonas_Kaufmann dbr:Jonathan_Tetelman dbr:Joseph_Seipelt dbr:Joshua_Guerrero dbr:Joyce_DiDonato dbr:Joyful,_Joyful dbr:Juilliard_School dbr:Julianna_Di_Giacomo dbr:Bertrand_Bontoux dbr:Beverly_Wolff dbr:List_of_Gunslinger_Girl_episodes dbr:List_of_Little_Einsteins_episodes dbr:List_of_Pump_It_Up_songs dbr:List_of_The_Boys_characters dbr:List_of_interpolated_songs dbr:Little_King's_Story dbr:Petr_Migunov dbr:Rejected dbr:Renate_Behle dbr:Requiem_für_einen_jungen_Dichter dbr:Rhodesia's_Unilateral_Declaration_of_Independence dbr:Ria_Bollen dbr:Ria_Ginster dbr:Richard_Cassilly dbr:Richard_Strauss dbr:Richard_Wagner dbr:Richard_and_John_Contiguglia dbr:Rise,_O_Voices_of_Rhodesia dbr:Ritchie_Blackmore dbr:Robert_Kajanus dbr:Charles_Lucas_(musician) dbr:Charles_Munch_discography dbr:D'Anna_Fortunato dbr:Unionskirche,_Idstein dbr:United_Team_of_Germany_at_the_Olympics dbr:University_of_Missouri_School_of_Music dbr:Unsere_Besten dbr:Unusual_types_of_gramophone_records dbr:V/H/S:_Viral dbr:Van_Dyke_Parks dbr:Variation_(music) dbr:Vitaly_Kryuchin dbr:Vlatka_Oršanić dbr:Voyager_Company dbr:David_Parry_(conductor) dbr:Der_Gemischte_Chor_Zürich dbr:Dessoff_Choirs dbr:Detlef_Roth dbr:Devriès_family dbr:Donald_Runnicles dbr:Double_variation dbr:Ingrid_Tobiasson dbr:Interval_recognition dbr:Jacques_Pottier dbr:Jan_Peerce dbr:Johann_Sedlatzek dbr:Johanna_Jachmann-Wagner dbr:LARES dbr:May_7 dbr:Rainbow_(rock_band) dbr:Lilian_Stiles-Allen dbr:Linda_Maguire dbr:List_of_most_expensive_books_and_manuscripts dbr:List_of_presidential_trips_made_by_Frank-Walter_Steinmeier dbr:Olga_Averino dbr:Peggle dbr:Prague_Spring_International_Music_Festival dbr:Reiner_Goldberg dbr:Timeline_of_musical_events dbr:Timeline_of_the_19th_century dbr:13th_Helpmann_Awards dbr:17_Million_Fuck_Offs dbr:Come_to_the_Sunshine dbr:Consonance_and_dissonance dbr:Contrabassoon dbr:Copying_Beethoven dbr:Council_of_Europe dbr:Counterpoint dbr:Masaaki_Suzuki dbr:Mathematical_beauty dbr:Maureen_Forrester dbr:Małgorzata_Walewska dbr:Megan_Marie_Hart dbr:Melody_Sze dbr:Menschenliebe dbr:Ruth_Siewert dbr:Elizabeth_Norberg-Schulz dbr:Elysium dbr:Ernest_Llewellyn dbr:Ernest_McChesney dbr:Choral_symphony_(disambiguation) dbr:Geeta_Novotny dbr:Georg_Gädker dbr:Georg_Solti_discography dbr:George_Alexander_Macfarren dbr:George_Baker_(baritone) dbr:George_Georgescu dbr:Louise_Kirkby_Lunn dbr:Lower_Rhenish_Music_Festival dbr:Nancy_Yuen_(singer) dbr:Ode_to_Joy_(disambiguation) dbr:Orchestra dbr:Otto_Neitzel dbr:Otto_Wiener_(baritone) dbr:Rita_Orlandi-Malaspina dbr:Midnight_Vigil dbr:Theater_am_Kärntnertor dbr:Visan_om_solen,_månen_och_planeterna dbr:Rachel_Harnisch dbr:Rafał_Siwek dbr:Op._125 dbr:Wilke_te_Brummelstroete dbr:1808_in_literature dbr:1810s dbr:1820s dbr:1824 dbr:1824_in_Germany dbr:1824_in_literature dbr:1824_in_music dbr:1824_in_poetry dbr:1825_in_music dbr:Chris_Merritt dbr:Christoph_Strehl dbr:Chuck_Versus_Santa_Claus dbr:Chuck_Versus_the_Break-Up dbr:Alexandrov_Ensemble dbr:Eivind_Groven dbr:Elijah_(oratorio) dbr:Emerald_City_(song) dbr:Emilia_Cundari dbr:Enid_Szánthó dbr:Franz_Kelch dbr:Franz_Klarwein dbr:Frederick_William_III_of_Prussia dbr:Friedrich_Schiller dbr:Friend_of_the_World dbr:Fusion_Core_Drum_and_Bugle_Corps dbr:Gary_Lakes dbr:George_Alexander_Albrecht dbr:Georgi_Belev dbr:Get_Smart_(film) dbr:Gheza_Vida dbr:Gloria_Davy dbr:Goofing-Off_Suite dbr:Grammy_Award_for_Best_Engineered_Album,_Classical dbr:Grant_Park_Music_Festival dbr:Brad_Cresswell dbr:Braddell_Heights_Symphony_Orchestra dbr:Minna_Planer dbr:Miss_America_1988 dbr:Missa_solemnis_(Beethoven) dbr:Monika_Buczkowska dbr:Muriel_Brunskill dbr:Music_Canada_(TV_series) dbr:Music_of_Neon_Genesis_Evangelion dbr:Music_of_the_Civilization_series dbr:Musical_composition dbr:NDR_Chor dbr:Nan_Merriman dbr:Contraforte dbr:Cornell_University_Chorus dbr:Csaba_Káel dbr:The_Next_Generation_(album) dbr:The_Pervert's_Guide_to_Ideology dbr:The_Smurfs_(1981_TV_series) dbr:Therese_Schnabel dbr:Theresienstadt_family_camp dbr:Thomas_Ball_(artist) dbr:Thomas_Stewart_(bass-baritone) dbr:Eran_Egozy dbr:Eric_Laporte_(tenor) dbr:Erich_Leinsdorf dbr:Ladislav_Mráz dbr:Sa_druge_strane_jastuka dbr:Orpheus_Choir_of_Wellington dbr:O_Freunde,_nicht_diese_Töne! dbr:Symphony_No._9_in_D_minor dbr:Symphony_ndeg9,_d-minor,_op.125 dbr:1968_Winter_Olympics dbr:1986_in_Belgium dbr:2020_Summer_Olympics_closing_ceremony dbr:2011_in_radio dbr:Andrea_Gruber dbr:Andrew_Nethsingha dbr:Andrzej_Dobber dbr:Angel_Blue dbr:Anne_Sofie_von_Otter dbr:Antar_(Rimsky-Korsakov) dbr:Anthem dbr:Anthony_Burgess dbr:Anthony_Robin_Schneider dbr:Anton_Bruckner dbr:Arnold_Schoenberg_Choir dbr:Berlinka_(art_collection) dbr:Lecture_21 dbr:Leonard_Bernstein dbr:Leonard_Slatkin dbr:Leslie_Howard_(musician) dbr:Lili_Chookasian dbr:Lizzi_Ceniceros dbr:Ljuba_Welitsch dbr:London_Symphony_Chorus dbr:Lorin_Maazel dbr:Love_Is_a_Many-Splintered_Thing dbr:Ludwig_Wüllner dbr:Ludwig_van_Beethoven dbr:Lumiere_Records dbr:Lívia_Ághová dbr:Magic_in_the_Moonlight dbr:Magnificent_Obsession_(1954_film) dbr:Maimonides_School
is dbp:music of dbr:Signal_30_(Mad_Men)
is dbp:prevTitle of dbr:Come_to_the_Sunshine
is dbp:title of dbr:Friend_of_the_World dbr:A_Clockwork_Orange_(soundtrack) dbr:Paranoid_Park_(film) dbr:Picture_This_(film) dbr:Special_Delivery_(2008_film) dbr:Wonders_(album)
is dbp:work of dbr:Marga_Schiml_discography
is foaf:primaryTopic of wikipedia-en:Symphony_No._9_(Beethoven)