| dbo:abstract |
George Monck (Merton, 6 de desembre de 1608 - Londres, 3 de gener de 1670) fou un militar i polític anglès que va servir Carles I, però que amb l'arribada de la república va decidir treballar per a Oliver Cromwell fins que aquest va morir, que serà quan convoqui el parlament per restaurar la dinastia dels Stuart i atorgar el tron a Carles II d'Anglaterra. El seu sepulcre és situat a l'Abadia de Westminster. (ca) George Monck, 1. vévoda z Albemarle (6. prosince 1608 – 3. ledna 1670) byl anglický generál a námořní velitel. Sehrál velkou roli při znovunastolení Stuartovců (v osobě krále Karla II.) na anglický trůn. Za tyto služby obdržel v roce 1660 vévodský titul (Duke of Albemarle), a to v rámci tzv. druhého udělení (second creation) tohoto titulu. Je jedním z tvůrců nové lineární taktiky, používané v anglickém námořnictvu. (cs) George Monck, 1. Duke of Albemarle, auch „Monk“, KG (* 6. Dezember 1608 in , Devonshire; † 3. Januar 1670 in in London) war ein General im Englischen Bürgerkrieg und 1660 maßgeblich an der Stuart-Restauration beteiligt. (de) George Monck, 1st Duke of Albemarle JP KG PC (6 December 1608 – 3 January 1670) was an English soldier, who fought on both sides during the Wars of the Three Kingdoms. A prominent military figure under the Commonwealth, his support was crucial to the Restoration of Charles II in 1660, who rewarded him with the title Duke of Albemarle and other senior positions. The younger son of an impoverished Devon landowner, Monck began his military career in 1625 and served in the Eighty Years' War until 1638, when he returned to England. Posted to Ireland as part of the army sent to suppress the Irish Rebellion of 1641, he quickly gained a reputation for efficiency and ruthlessness. After Charles I agreed to a truce with the Catholic Confederacy in September 1643, he was captured fighting for the Royalists at Nantwich in January 1644 and remained a prisoner for the next two years. Released in 1647, he was named Parliamentarian commander in Eastern Ulster, fought in Scotland under Oliver Cromwell in the 1650 to 1652 Anglo-Scottish War, and served as General at sea during the 1652 to 1654 First Anglo-Dutch War. From 1655 to 1660, he was army commander in Scotland, and his support for moderates in Parliament who wanted to restore the monarchy proved decisive in Charles II regaining his throne in May 1660. A combination of illness and lack of interest in politics meant Monck faded into the background after 1660 but he returned to sea during the Second Anglo-Dutch War and played an important leadership role during the 1665 Great Plague of London, as well as the Great Fire of London in 1666. He lived in retirement for the last three years of his life and died in January 1670. (en) George Monck (* 6 de diciembre de 1608 - † 3 de enero de 1670) fue un militar y político inglés que sirvió a Carlos I, pero que con la llegada de la república decidió trabajar para Oliver Cromwell hasta que este murió, que será cuando convoque el parlamento para restaurar la dinastía de los Estuardo y otorgar el trono a Carlos II de Inglaterra. Está enterrado en la Abadía de Westminster. * Datos: Q335106 * Multimedia: George Monck / Q335106 (es) George Monck dit Monk (6 décembre 1608 – 3 janvier 1670), 1er duc d'Albemarle (Aumale), Général de la mer (amiral) (1652), est un des principaux personnages de l'État sous Oliver Cromwell, pour qui il mena la répression en Écosse, avant de changer de camp et de contribuer à la restauration du roi Charles II.Franc-maçon, il fut membre de la loge d'Édimbourg. (fr) 初代アルベマール公爵ジョージ・マンク（モンク）（英: George Monck, 1st Duke of Albemarle、英語発音: [Mʌŋk], KG, 1608年12月6日 - 1670年1月3日）は、イングランドの貴族・軍人。清教徒革命（イングランド内戦）で軍人として出世、英蘭戦争では海軍の司令官として活躍。イングランド共和国末期の混乱を収拾して王政復古を実現させた功によりアルベマール公に叙された。 (ja) George Monck, primo duca di Albemarle, conte di Torrington e (Great Potheridge House, 6 dicembre 1608 – Londra, 3 gennaio 1670), è stato un ammiraglio inglese ma anche uomo politico, figura chiave del periodo di restaurazione del potere monarchico dopo il periodo repubblicano sotto i Protettorati di Oliver e Richard Cromwell. George era il secondogenito di Sir . Poiché suo padre subì un grave torto da parte delle autorità della contea, egli si vendicò sul vicesceriffo, il che ebbe come conseguenza che George dovette lasciare la sua terra ed entrò come volontario nell'esercito. (it) 제1대 앨버말 공작 조지 멍크(George Monck, 1st Duke of Albemarle, KG, 1608년 12월 6일 - 1670년 1월 3일)은 잉글랜드의 귀족, 군인이다. 청교도 혁명에서 군인으로서 출세했고, 영국-네덜란드 전쟁에서는 해군 사령관으로 활약했다. 잉글랜드 공화국 말기의 혼란을 수습하고 왕정복고를 실현시킨 공으로 앨버말 공작위를 수여받았다. (ko) George Monck of Monk (Merton (Devonshire), 6 december 1608 – 3 januari 1670), eerste hertog van Albemarle, was een Engels militair. Monck werd geboren in Great Potheridge House te Merton. Hij was een bijzonder onwaarschijnlijke oorlogsheld, van lage afkomst, zwaar en traag, maar met een goede dosis gezond verstand en het zeldzame geluk om op het juiste moment op de juiste plaats te zijn. Hij was in zijn tijd uitzonderlijk populair en er werden tientallen lofzangen gedicht over hem. Als achttienjarige was hij vrijwilliger op een expeditie naar Cádiz, waarna hij meer ervaringen opdeed in de Nederlanden, en een prima naam opbouwde als officier. Hij kreeg problemen met de bestuurders van Dordrecht en in 1638 kwam hij terug naar Engeland.Eerst onder Charles I en daarna net zo gemakkelijk onder Oliver Cromwell bewees Monck dat hij een gedegen aanvoerder was. In 1651 was hij de man die orde op zaken moest stellen in het roerige Schotland. Tijdens zijn strijd in Schotland, verwoestte hij Tantallon Castle. In hetzelfde jaar werd hij benoemd tot admiraal, of liever tot generaal ter zee, in de Eerste Nederlands-Engelse Oorlog. Tien dagen later was hij, met de admiraals Robert Blake en , betrokken bij de Driedaagse Zeeslag. Tijdens de Zeeslag bij Nieuwpoort kreeg Monck het opperbevel na de dood van Deane. Daarna volgde de Slag bij Ter Heijde die een beslissende overwinning was voor de vloot van de Commonwealth. Bij zijn terugkeer trouwde Monck met Anne Clarges, een vrouw van "lage afkomst" die volgens velen al jaren zijn minnares was. "Een simpel doddeltje", werd ze genoemd door Samuel Pepys, die het stel goed leerde kennen toen ze buren werden. (nl) George Monck, pierwszy diuk Albemarle (ur. 6 grudnia 1608 w , Devon, zm. 3 stycznia 1670 w Londynie) – polityk angielski. Następca Richarda Cromwella jako przywódca Republiki Angielskiej (Commonwealth of England) w 1658. Wydatnie przyczynił się do restauracji dynastii Stuartów i wstąpienia na tron Karola II w 1660. (pl) George Monck (eller: Monk), 1:e hertig av Albemarle, född den 6 december 1608 i (Devonshire), död den 3 januari 1670, var en engelsk general och statsman. Han var far till . Monck utbildade sig 1629–1938 i nederländsk krigstjänst, deltog de följande åren som överstelöjtnant vid ett engelskt regemente i några småstrider på skotska gränsen och sändes 1641 vid utbrottet av oroligheterna på Irland dit som överste. Där gav han prov på de egenskaper, som sedermera kännetecknade honom: stor förmåga att upprätthålla disciplin och vinna soldaternas tillgivenhet, flegmatisk kallblodighet och hemlighetsfull förbehållsamhet. Vid inbördeskrigets utbrott mellan Karl I och parlamentet ställde sig Monck på kungens sida, fick befäl över en från Irland sänd hjälpkår 1644, men blev samma år tillfångatagen vid Nantwich och satt till november 1646 inspärrad i Towern samt fick – efter att ha formligen anslutit sig till presbyterianerna – anställning i parlamentets här på Irland, där han till juli 1649 med växlande framgång bekämpade O'Neill och andra rojalistiska upprorsmän mot parlamentsväldet. Det stillestånd han i maj samma år ingått med O'Neill ogillades skarpt av parlamentet, men Cromwell gav 1650 Monck ett viktigt befäl vid expeditionen till Skottland, varunder han anförde en brigad i slaget vid Dunbar (3 oktober samma år), och följande år kvarlämnades som överbefälhavare, då Cromwell drog söderut mot den rojalisthär, som inryckt i England. Monck intog (1 september) Dundee och fullbordade Skottlands kuvande. Som "general till sjöss" var Monck 1653 en av flottans befälhavare i sjökriget mot holländarna och hade, trots att han ej förut var sjövan, betydande andel i de då vunna segrarna. Cromwell hyste stort förtroende för Monck, som från 1654 såsom militärbefälhavare i Skottland kvävde alla rojalistiska uppviglingsförsök och även efter protektorns död till en början syntes otillgänglig för rojalistiska lockelser. Han försäkrade sig emellertid om sin armés obegränsade pålitlighet och iakttog en avvaktande hållning, till dess general Lamberts strävanden att upprätta en militärdiktatur, som även ingrep i Moncks befälsmyndighet i Skottland, hösten 1659 förmådde honom att lämna sitt stöd åt anhängarna av parlamentet och av civil regeringsmakt. Han utsågs (november) till högste befälhavare över parlamentets härar, ryckte (januari 1660) över Tweed in i England och fortsatte långsamt söderut, dragande fördel av den stigande upplösningen bland Lamberts anhängare och i dennes armé. I London inryckte Monck (3 februari) utan att röna motstånd och utan att yppa sina innersta avsikter, som alltmer koncentrerade sig på åstadkommandet av en rojalistisk restauration. 21 februari återgav Monck de i december 1648 uteslutne presbyterianska parlamentsmedlemmarna deras mandat och inkallade efter "långa parlamentets" slutliga upplösning (16 mars) ett nytt parlament, som samlades 25 april och 1 maj beslöt monarkins återinförande. Monck hade sedan i mars stått i ständig kontakt med Karl II och särskilt tillrått de löften om amnesti med mera, som innehölls i (4 april). Han mötte (25 maj) Karl II i Dover, belönades för restaurationens oblodiga genomförande bland annat med (juli) och högsta befälet över armén för livstid med titeln generalkapten (aug.). Under den nya regimen utövade Monck inget betydande politiskt inflytande, men han framträdde vid några kritiska tillfällen ur sin relativa tillbakadragenhet, särskilt som Londons styresman under pesten 1665, som framgångsrik befälhavare (jämte prins Rupert) mot holländska flottan 1666 och som ordningens upprätthållare i London efter den stora branden samma år. Monck drog sig 1668 illa sjuk helt tillbaka från det offentliga livet och avled året därpå i vattusot. Han begravdes i Westminster Abbey. (sv) George Monck (Merton, 6 de dezembro de 1608 — Londres, 3 de janeiro de 1670) foi um soldado inglês, político e uma figura fundamental na Restauração Inglesa, de Charles II. (pt) Джордж Монк, 1-й герцог Албемарл (англ. George Monck, 1st Duke of Albemarle; 6 (16) декабря 1608 — 3 (13) января 1670) — английский полководец и адмирал, архитектор Реставрации королевской власти в Англии в 1660 году. С 1660 года — барон Монк, барон Бошан, барон Тейз, , герцог Албемарл. Лорд-лейтенант Девона (1660—1670), Ирландии (1660—1662) и Миддлсекса (1662—1670), лорд-казначей Англии (1667—1670). (ru) Джордж Монк, 1-й герцог Альбемарль (англ. George Monck, 1st Duke of Albemarle; 6 грудня 1608 — 3 січня 1670) — англійський полководець і адмірал, архітектор Реставрації королівської влади в Англії в 1660. Спочатку був роялістом, але потрапивши в полон, перейшов на бік Парламенту і брав активну участь у придушенні заколотів проти республіки в Шотландії та Ірландії. У 1653 році очолював окремі військово-морські з'єднання. Незабаром у чині адмірала відзначився у битвах при Ньюпорті, Оутер Габбард, Шевінгені. В останній битві Монк завдав вирішальної поразки флоту Мартіна Тромпа. Завдяки цьому Англія виграла Першу війну із Голландією. З 1654 — губернатор Шотландії, за призначенням Кромвеля. Після відставки сина Кромвеля, відмовився визнати військову диктатуру генерала Ламберта і ввів у Лондон свої війська. За реставрацію королівської влади удостоєний титулу герцога. (uk) 第一代阿博馬爾公爵喬治·蒙克（英語：George Monck, 1st Duke of Albemarle 1608年12月6日－1670年1月3日）英国军人、政治家，英国内战时期曾在双方任职，曾组建冷溪卫队，他是促成1660年斯图亚特王朝复辟的主要人物。 (zh) |
| rdfs:comment |
George Monck (Merton, 6 de desembre de 1608 - Londres, 3 de gener de 1670) fou un militar i polític anglès que va servir Carles I, però que amb l'arribada de la república va decidir treballar per a Oliver Cromwell fins que aquest va morir, que serà quan convoqui el parlament per restaurar la dinastia dels Stuart i atorgar el tron a Carles II d'Anglaterra. El seu sepulcre és situat a l'Abadia de Westminster. (ca) George Monck, 1. vévoda z Albemarle (6. prosince 1608 – 3. ledna 1670) byl anglický generál a námořní velitel. Sehrál velkou roli při znovunastolení Stuartovců (v osobě krále Karla II.) na anglický trůn. Za tyto služby obdržel v roce 1660 vévodský titul (Duke of Albemarle), a to v rámci tzv. druhého udělení (second creation) tohoto titulu. Je jedním z tvůrců nové lineární taktiky, používané v anglickém námořnictvu. (cs) George Monck, 1. Duke of Albemarle, auch „Monk“, KG (* 6. Dezember 1608 in , Devonshire; † 3. Januar 1670 in in London) war ein General im Englischen Bürgerkrieg und 1660 maßgeblich an der Stuart-Restauration beteiligt. (de) George Monck (* 6 de diciembre de 1608 - † 3 de enero de 1670) fue un militar y político inglés que sirvió a Carlos I, pero que con la llegada de la república decidió trabajar para Oliver Cromwell hasta que este murió, que será cuando convoque el parlamento para restaurar la dinastía de los Estuardo y otorgar el trono a Carlos II de Inglaterra. Está enterrado en la Abadía de Westminster. * Datos: Q335106 * Multimedia: George Monck / Q335106 (es) George Monck dit Monk (6 décembre 1608 – 3 janvier 1670), 1er duc d'Albemarle (Aumale), Général de la mer (amiral) (1652), est un des principaux personnages de l'État sous Oliver Cromwell, pour qui il mena la répression en Écosse, avant de changer de camp et de contribuer à la restauration du roi Charles II.Franc-maçon, il fut membre de la loge d'Édimbourg. (fr) 初代アルベマール公爵ジョージ・マンク（モンク）（英: George Monck, 1st Duke of Albemarle、英語発音: [Mʌŋk], KG, 1608年12月6日 - 1670年1月3日）は、イングランドの貴族・軍人。清教徒革命（イングランド内戦）で軍人として出世、英蘭戦争では海軍の司令官として活躍。イングランド共和国末期の混乱を収拾して王政復古を実現させた功によりアルベマール公に叙された。 (ja) George Monck, primo duca di Albemarle, conte di Torrington e (Great Potheridge House, 6 dicembre 1608 – Londra, 3 gennaio 1670), è stato un ammiraglio inglese ma anche uomo politico, figura chiave del periodo di restaurazione del potere monarchico dopo il periodo repubblicano sotto i Protettorati di Oliver e Richard Cromwell. George era il secondogenito di Sir . Poiché suo padre subì un grave torto da parte delle autorità della contea, egli si vendicò sul vicesceriffo, il che ebbe come conseguenza che George dovette lasciare la sua terra ed entrò come volontario nell'esercito. (it) 제1대 앨버말 공작 조지 멍크(George Monck, 1st Duke of Albemarle, KG, 1608년 12월 6일 - 1670년 1월 3일)은 잉글랜드의 귀족, 군인이다. 청교도 혁명에서 군인으로서 출세했고, 영국-네덜란드 전쟁에서는 해군 사령관으로 활약했다. 잉글랜드 공화국 말기의 혼란을 수습하고 왕정복고를 실현시킨 공으로 앨버말 공작위를 수여받았다. (ko) George Monck, pierwszy diuk Albemarle (ur. 6 grudnia 1608 w , Devon, zm. 3 stycznia 1670 w Londynie) – polityk angielski. Następca Richarda Cromwella jako przywódca Republiki Angielskiej (Commonwealth of England) w 1658. Wydatnie przyczynił się do restauracji dynastii Stuartów i wstąpienia na tron Karola II w 1660. (pl) George Monck (Merton, 6 de dezembro de 1608 — Londres, 3 de janeiro de 1670) foi um soldado inglês, político e uma figura fundamental na Restauração Inglesa, de Charles II. (pt) Джордж Монк, 1-й герцог Албемарл (англ. George Monck, 1st Duke of Albemarle; 6 (16) декабря 1608 — 3 (13) января 1670) — английский полководец и адмирал, архитектор Реставрации королевской власти в Англии в 1660 году. С 1660 года — барон Монк, барон Бошан, барон Тейз, , герцог Албемарл. Лорд-лейтенант Девона (1660—1670), Ирландии (1660—1662) и Миддлсекса (1662—1670), лорд-казначей Англии (1667—1670). (ru) 第一代阿博馬爾公爵喬治·蒙克（英語：George Monck, 1st Duke of Albemarle 1608年12月6日－1670年1月3日）英国军人、政治家，英国内战时期曾在双方任职，曾组建冷溪卫队，他是促成1660年斯图亚特王朝复辟的主要人物。 (zh) George Monck, 1st Duke of Albemarle JP KG PC (6 December 1608 – 3 January 1670) was an English soldier, who fought on both sides during the Wars of the Three Kingdoms. A prominent military figure under the Commonwealth, his support was crucial to the Restoration of Charles II in 1660, who rewarded him with the title Duke of Albemarle and other senior positions. (en) George Monck of Monk (Merton (Devonshire), 6 december 1608 – 3 januari 1670), eerste hertog van Albemarle, was een Engels militair. Monck werd geboren in Great Potheridge House te Merton. Hij was een bijzonder onwaarschijnlijke oorlogsheld, van lage afkomst, zwaar en traag, maar met een goede dosis gezond verstand en het zeldzame geluk om op het juiste moment op de juiste plaats te zijn. Hij was in zijn tijd uitzonderlijk populair en er werden tientallen lofzangen gedicht over hem. (nl) Джордж Монк, 1-й герцог Альбемарль (англ. George Monck, 1st Duke of Albemarle; 6 грудня 1608 — 3 січня 1670) — англійський полководець і адмірал, архітектор Реставрації королівської влади в Англії в 1660. З 1654 — губернатор Шотландії, за призначенням Кромвеля. Після відставки сина Кромвеля, відмовився визнати військову диктатуру генерала Ламберта і ввів у Лондон свої війська. За реставрацію королівської влади удостоєний титулу герцога. (uk) George Monck (eller: Monk), 1:e hertig av Albemarle, född den 6 december 1608 i (Devonshire), död den 3 januari 1670, var en engelsk general och statsman. Han var far till . Monck utbildade sig 1629–1938 i nederländsk krigstjänst, deltog de följande åren som överstelöjtnant vid ett engelskt regemente i några småstrider på skotska gränsen och sändes 1641 vid utbrottet av oroligheterna på Irland dit som överste. Där gav han prov på de egenskaper, som sedermera kännetecknade honom: stor förmåga att upprätthålla disciplin och vinna soldaternas tillgivenhet, flegmatisk kallblodighet och hemlighetsfull förbehållsamhet. (sv) |
